- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
87

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - De bägge glasarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp nya manhus, och fönster skulle där in i var
nybyggnad.

Men det var inte utan, att bröderna började bra gärna
vilja ha sig en tår för tand. Brännvin voro de vana
vid alltifrån barndomen, för gamle Kasken kunde aldrig
ta sig själv en sup, utan att pojkarna skulle ha
skäggskvätten. Och när de nu kommo i slangen med en hop
byggefolk, så blev det allt skarpt drucket emellanåt;
först blevo de bjudna och så ville de inte vara sämre,
än de bjödo igen. Och på vägen mellan gårdarna fingo
de titt gå förbi ett mål, då var det allt så gott med en
sup till att muta magen med.

Något riktigt kvarter kunde de inte ha, därtill flögo
de för vitt omkring. Men under de större högtiderna
och ibland om söndagarna, när de inte hade sitt arbete
för långt borta, höllo de till på ett ställe nere i Knutsjö,
hos Beningens. Där voro de alltid välkomna, för
Beningen ville gärna ha sig en gök i gott sällskap.

Under tiden kom det en ny piga, som hette
Petternilla, hit till Knutsjö. Hon var liten och pyrig och hon
hade så skälmaktiga ögon och såg så gott ut, så
Andreas började gå där och spekulera på att säga henne
ett ord vid tillfälle. Men så snart han blev ensam med
henne, kände han sig alltid så bortkommen, att han
aldrig fick fram, vad han ville säga. Hon borde allt
ända kunna förstå god mening, trodde han, för var
gång han hade varit i staden, smög han till henne en
strut karameller. Och en gång, när han kom hemåkande
med Beningen ifrån bartelmissmarknaden i Varberg,
gav han henne en liten vit tryckeduk med röda rosor på.

Manuel kunde inte förstå, att brodern hade sina ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free