Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då går han bakom förstudörren och öppnade en
kontorsdörr och langar ut en hoper gamla avskedserade
klädespersedlar, gamla skor och gamla, trasiga rockar och byxor,
och säger:
— Här, min bäste komsarus, skall han få i pant.
— Ack, säger komsarus, sådana skall inte fader
Johannes ta fram. Han har ju kor.
— De vet jag inte, vart de är. De är inte hemma, sa
Grönholtan.
— Nå, har inte fader Johannes någon häst?
— Jo, det har jag allt.
— Nå, då skall vi ta dem, sa komsarus.
Varpå att de då går åt stallen och såg på’n. Och
komsarus tecknade upp en.
Fjorton dar därefter så blev där pantauktion på
Mellerud. Och Grönholtan kommer ganska riktigt med hästen.
Och länsmannen, börjar att ropa ut en.
— Det var bra, komsarus! Min hustru sa, att komsarus
skall sälja bort en för vad pris som helst, så kan pojkarna
få ha huva[1] i fred, sa Grönholtan, för han var illmarig.
Där trodde sig ingen till att göra ett bud på hästen, när
han var folkilsken, utan Grönholtan fick ta hem sin häst.
Ser du, bara en vrir hjulet rätt och passar alla streck,
så kan en reda sig för både kolportörer och länsman och
för själve Hornper med. — Men nu skall du ha en sup
i skrotten[2], sen skall vi handla, sade Jakob Glader och gick
efter flaskan.
Stenbocken hade gett mig en blängare då och då.
— Är han riktig kolportör den där? frågade han nu.
— Hå nej, då sute han fälla inte, där han sitter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
