Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det skall icke bli fråga om, sade frun. Får jag då
skepparens loven att köra ner rågen till skutan i afton?
— Ja, mycket gärna, svarade skepparen.
Rågen blev nedkörd från en rik köpman, flera säckar
fulla, och lades på skutan.
När säckarna var intagna, kom åter den gamla frun
vid ett tillfälle, som skepparen var ensam, upptog en vit
näsduk med trenne knutar, knutna på näsduken.
— Här har skepparen en näsduk, sade frun. När
skepparen behagar resa, så uppknyt den ena knuten. Hjälper
inte det, så knyt upp den andra! Men akta er för att
uppknyta den tredje, ty då blir farten för stark.
Skepparen tog näsduken och tackade frun, men hade
ingen kunskap, var han skulle lämna rågen.
Om morgonen var vassytan[1] alldeles lugn, men
skepparen befallde:
— Laga färdigt, hissa segeln och gör eder redo till att
fara!
Detta utropade skepparen högt, att många hörde det
av de andra, som seglade.
Då skrattade de och sade:
— Vad fan vill du ta vägen? Du ser ju, det är så lugnt,
att icke en fjäder kan röra sig.
Skepparen svarade icke härpå. Utan efter gubbens ord
började matroserna lossa fartyget. Detta stod de andra
och glodde åt och höll för spe.
Emellertid hade skepparen upplossat den ena knuten på
omrörda näsduk, och det började draga i segeln. Men det
blev icke fullt vind. Då upplossade skepparen den andra
knuten, och då började det draga i segeln, och skutan gick
utan hinder ur hamnen utefter sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
