- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
238

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Göran och draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så befallde han Pilo gå fram och hjälpa till med de
befallningar han gav dem. Då utropade han med vrede:

— Stiv och Stark, Snapp och Snäll, rusa genast på
käringen! Och du Pilo skall även hjälpa till!

I första ögonblick härefter rusade Stiv och Stark på
käringen. Snapp och Snäll kastade sig om hennes ben, så
att hon föll till jorden, och Pilo hjälpte till. Så rev de
henne i tusende stycken och utspridde trasorna över jorden.

Men i detsamma knallade det till så ofantligt, att bergen
hade kunnat kulfalla. Och de tre bröderna, som stod vid
varandra, föll utav förskräckelse en liten stund till jorden.
— Men när de uppvaknade, vilken syn att se! Den stora
skogen var förändrad till ofantliga, stora lustgårdar,
bergen därstädes till lysande hus, och allting liknade mera ett
paradis än en ödemark. Nu förundrade bröderna sig på
allt, som var skett, men gick så hem.

Prinsessan där hemma väntade, att hennes käraste skulle
hemkomma. Nu kom alla tre bröderna in i slottet, där
prinsessan var, och hennes ögon spjärnades[1] upp, först
på den ena och sen på den andra. Alla var tydeligen lika,
så att ingen skillnad kunde göras, varpå hon förundrade
sig och sade:

— Bland dessa tre finnes min allrakäraste, både min
make och räddare, men vem det är, det kan jag alldeles
icke urskilja. Men hör! sade hon. Den, som icke lagt det
kalla svärdet emellan mig och sig, torde vara god och
komma fram.

Då steg Sankte Göran fram, kastade sig i prinsessans
armar och omtalade saken i hela sitt sammanhang, även
att detta var hans kära bröder. Prinsessan kunde icke nog


[1] spjärnades, spärrades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/3/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free