Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Askefisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och icke nog därmed, utan sedan skall du giva mig en
duktig kyss,
— Du är alldeles för dyr, svarade kvinnspersonen.
— Ja, svarade gossen, var och en rår sig själv.
Kvinnspersonen tvekade icke länge, innan den begärda
summan blev uppräknad, och räckte handen åt gossen,
med penningarna uti.
— Få nu hit hararna! sade fruntimret.
— Nej män, svarade gossen, jag har inte fått den
begärda kyssen.
— Den får du slå utav, sade kvinnspersonen.
— Nej män, svarade pojken, tag då åter edra pengar!
samt räckte handen åt den resande.
— Ja, så får det väl gå på, sade fruntimret.
Hon lutade sig ned på hästen. Och gossen går genast och
fattade henne med högra armen om axlarna samt gav henne
flera kyssar efter varandra.
— Du är alldeles för snål, sade kvinnspersonen. Det
var blott talat om en kyss. Få nu hit hararna! sade hon.
Gossen gjorde åter en obemärkt signal. Och hararna
kom till hans fötter och lät ganska gärna taga sig. Och
de blev genast överlämnade åt kvinnspersonen, som
stoppade dem i en väska med lås före.
— Så, tänkte prinsessan, nu är det slut, och for åter
hem.
När nu prinsessan var hemkommen, hade hon hararna
in i en tät bur, som var försedd med lås och stängsel.
Men när kvällen kom, och gossen skulle återvända till
kungsgården, gjorde han en hård signal. Ett tu tre så
sprack buren sönder, där hararna var inslutna på
kungsgården, och lade genast på fönstret, så glasbitarna
ramlade, och var om en liten kort stund åter hos gossen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
