Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Anderssons sagor. Dän fortrollate räven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, når ho då kom mä honom på fartyt, så tok ho ut
utå varjehanda slag for billiaste pris. Så fråga ho, hovors[1]
han ha fått allt detta härega, så möt.
Då svara han, atte:
— Dä ä en räv, som ha jälpt mä te’t.
Strax låg de i rena vattnet å flöt bägge tvo, å räven
va på lannet.
Då börja prinsen å tigga å be räven, att han skulle jälpa
dom i lann.
— Å, sa räven, ja ha jälpt däg länge nokk for de där
hale kakebetane.
Män då bar han ihop en hög ris där på lannet, räven,
å sen sprang han ut å ba dom hänga säg i rompen på’n.
Så drog han dom i lann.
Når han då hadde komme på lann, så sträva han, s’att
han fekk el[2] å fekk törka dom. Når han då hadde törka
dom, så drog de i väg bodde prinsässa å prinsen å räven,
te de kom i närheta å dän kongsgål, där hästen va.
Då sa räven:
— Nu skapar ja mäg te e prinsässa, å prinsässa går
store vägen fram. Å du tar mäg å går fram te kongen
å får hästen. Män du får ente stana länger, än te du
får dän.
Nu hadde kongen ställt te ett stort kalas å bjutt te säg
monge jäster for te å se på denna prinsässa. Å så fans
där noa forjyllte bokstäver på dän ena sia på na. Dä va
monge som las, män ente kunne ta reda på skrefta. Män
te slut va dä en, som sa:
— Dä likknar så möt en räv.
Då svara prinsässa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
