Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 58 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Gravstenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

veta. Han hade tjänt som dräng i all sin tid och han var
så snål, så han hade aldrig gett ut ett rundstycke, utan till
att tänka på det minst en dag efteråt. Men så hade han
också, vad andra drängar fingo titta långt efter; för han
hade pengar utlånta i femtiriksdalersvis på sina femton
ställen. Och lottafår hade han på alla de femton ställena och
på femton till. Eljes så var han liten och led och rödfnasig
i synen; men det gjorde la ingenting, när han var så rik.
Han hade allt grundat på giftermål både länge och väl, men
han ville först ha skrapat ihop så mycket, så han inte
behövde hålla till godo med en usel piga.

Förste söndagen tog Hans bössan, som Anders Smed
hade satt i pant hos honom för fem riksdaler, och gav sig
bort på Kvarnagårds utmark och skulle liksom jaga harar,
men eljes hade Hans knappt skjutit av ett skott löst krut
efter påskakäringarna en gång, för det hade han la inte
haft råd till. Och så gick han över hela utmarken och
tittade mest i varenda buske. Andre söndagen gjorde han sig
ärende till mor Stina på Kvarnagårdstorpet och lät
åderslå sig och då fick han gå igenom hela Kvarnagårds gärde
på både dit- och hemvägen och han gnodde ut halvmogen
råg i näven och tittade efter, hurudan äringen lovade att
bli. Så tredje söndagen gjorde han sig ett metspö och satte
sig att doppa och doppa i forsen nedanför kvarnen. Och
så var han ända inne under kvarnhjulet och kände efter,
om det var uppruttet. Nej, det var det visst inte. Då fäste
han metspöt emellan ett par stenar och gick upp och ställde
sig framför fönstret vid bistänget och tittade på, hur bina
flögo ut och in i kuporna. Och så till sist bröt han av en
grann ros där och satte stjälken i munnen och tuggade
på den.

Men där kom ändå ingen ut och bad honom stiga in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>