- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ville skjuta på honom. Men klockaren kom flygande
rakt imot mig, högg bössan och skuttade efter haren.
Nu var haren högst uppe i backen, han visade inte mer
än stussen och baklabbarna.
Här var ingen tid att förlora.
— Skjut, skjut! ropte jag.
Klockaren slängde sig imot stengärdesgården och smällde
av skottet, utan att hinna sikta. Hela hagelsvärmen for i
den stora aspen, så att det knakade i grenarna.
I det samma blev haren borta där uppe i backen.
— Han fick bestämt, för bössan sprider ju, sade
klockaren.
Nu sprungo vi nästan anden ur oss för att fort komma
upp och ta rätt på steken. Men där var ingen hare mer
att se.
Ingen av oss fällde ett ord. Vi ville knappt se på
varandra. Och så gåvo vi oss på hemvägen.
Men när vi voro ända framme vid byn, stannade
klockaren tvärt.
— Ge mig kruthornet! befallde han.
Nu laddade han ett ordentligt skott till. Han skulle
tvunget se blod flyta, innan han kunde lugna sig.
Vid klockargården stod en lång, tät körsbärshäck, som
var ett kärt tillhåll för alla byns gråsparvar, och de
kvittrade där så grant i morgonstunden.
Klockaren ställde sig vid den ena ändan av häcken och
siktade så mitt igenom hela buskatyget.
— Kratsch!
Det sprakade i kvistar och bark. Sparvarna flögo
förskräckta åt alla håll.
— Nu ska vi plocka! tyckte klockaren. Blev det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
