Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 169 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vad han inte gjort. Och han kom i ett sådant rart humör,
Anders, så innan han gick hem om kvällen, hade han skrivit
sitt namn omigen och denne gången på en revers till
folkbanken på två hundra kronor, som smeden var skyldig
handlaren, och det blev antaget och bevittnat med ett
dånande hurra. Och Anders var ända stor i själen, för han
hade kunnat gjort ett sådant mästerstycke.

Det gick sakta på hemvägen, för han hade allt fått bra
i hättan, Anders, och han var inte vansen vid sådant
drickelse. Men han bara grinade för sig själv ett i ett. Kors,
vad han nu skulle göra narr av Olena!

— Var har du hållit hus så länge? tyckte Olena, som
han steg in i stugan.

— Jo, jag har varit i boden och köpt papper till Karl
Johan.

Karl Johan var redan framme och fick tag i den store
rullen och hoppade högt i glädjen över så mycket papper.

— Du har la inte köpt papper hela denna långa tiden,
mente Olena. Du luktar ju öl långa vägar.

— Det förstår sig. Jag har allt hunnit med mer, tyckte
Anders. För jag har skrivit mig som borgen på en revers
på två hundra kronor i folkbanken för smen, och namnet
blev både godtaget och bevittnat och det utan prut, så nu
får du ut med de tusen kronorna, du satte upp, Olena!

— Är du rent ifrån ditt usla vett, Anders! Har du skrivit
på borgen för smen, som aldrig vill och aldrig kan betala!
Två hundra kronor! skrek Olena och slog ihop händerna
och anturade sig och ojade rent förskräckeligt.

— Gapa inte så räligt! tyckte Anders. Det är långt, till
Jag skrivit bort de tusen, som jag nu har vunnit av dig.

— Å, ditt nötahuvud? Kan du inte begripa, att du och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>