Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Cronsell - 82. VISPERDALEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Från vispermannen de orden ljuder
till dotter sin:
"Klara, jag dig mitt slott <förbjuder,
kom aldrig hem!
Och innan solen sin uppgång når,
jag genast Vilhelm i bojor slår."
4. Det viskar i den stilla, dalen.
Vem viskar där?
Det är ett slag av näktergalen,
det bäcken är.
Nej, bäcken stannat, tyst fågeln är,
det är väl annat, som viskar där.
5. En jungfru satt med en krans i håren
t|| vid Visperbäck,
som ängeln mild, som en ros om våren
så frisk och täck.
Hon viskar trogen: "Min natt var lång,
så hemsk är skogen. Kom hem en gång!
6. Det suckar i den stilla dalen.
Vem suckar där?
Det är väl duvans suck i alen,
det floden är.
Nej duvan lilla ej suckar så,
och Ren är stilla. Vem suckar då?
7. En yngling inom iängselmuren
i mörker satt,
han suckade, och kring naturen
ljöd sucken matt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
