Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur, mekanisk inrättning - Uraeusormen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Uraeusormen—Uralbergen
200
dekoration av marmor och. brons.
Sverige hade många framstående
urmakare under 1700-t. (Jakob
Kock, Petter Ernst, Nils Berg
m. fl.); under 1800-t:s början
märkas P. H. Beurling, J.
Cederlund m. fl. — Numera tillverkas
U. fabriksmässigt. Jämte
urma-keriets gamla hemländer, Schweiz,
Frankrike och England, har För.
Stat, en stor urindustri.
Urae’usormen, detsamma som
egyptiska glasögonormen (se
A s p i s 1).
Ura’1. 1. Se Uralbergen. —
2. Flod i Ryssland, upprinner på
s.ö. sidan av Uralbergen och
flyter söderut, på 51° n. br.
genombrytande dem, varefter den får v.
riktning och under nästan hela
loppet över stäppen bildar gräns
mellan Europa och Asien. Den
utmynnar med stort delta i
Kaspiska havet. Grund, med starkt
växlande vattenmängd; ej
segelbar. Stort störfiske. 2,400 km.
250,000 kvkm:s flodområde.
Ura’1-alta’iska folk,
gemensam benämning på de uralska och
de altaiska folken (jfr U r al■
a 1 t a i s k a språk). Till de
altaiska folken räknas mongoler
(se d. o. 2), tunguser och
turkisk-tatariska folk (se dessa ord). Om
de uralska folken se d. o. och
Uralska språk.
Ura’1-alta’iska språk,
benämning, grundad på uppfattningen
om en inbördes släktskap mellan
de uralska språken (se Uralska
språk) och de altaiska. Till de
senare räknas mongoliskan (se
Mongoler 2) samt de
tungu-sisk-manchuiska och de
turkisk-tatariska språken (se dessa ord).
Man kan konstatera, att i
såväl det uralska som det altaiska
urspråket orden begynt med blott
enkel konsonant 1. med vokal, att
ordstammarna varit en- 1. tvåsta-
viga, att som böjnings- och
av-ledningsmedel använts suffix (jfr
Agglutiner ande), att
verbens nominalformer ofta
brukats för att uttrycka detsamma
som bisatser i andra språk o. s. v.
Men trots dessa
överensstämmelser kan språkförvantskapen
ingalunda anses bevisad. De flesta
forskare ha också ställt sig
bestämt avvisande till idén om ett
släktskapsförhållande även
därför, att man f. n. är böjd att
förlägga de uralska folkens
urhem till gränsen mellan Europa
och Asien och de altaiska folkens
till öst-Asien. Dessutom äro
bärarna av de uralska och de altaiska
språken vanl. antropologiskt vitt
skilda. — Den förmodade
ural-al-taiska språkgruppen har tidigare
även benämnts den tatariska,
altaiska, turanska o. s. v. Till
densamma ha några räknat bl. a. de
dravidiska språken, baskiskan
och japanskan.
UraTbergen, Europas längsta
bergskedja, delvis bildande gräns
mellan Europa och Asien, sträcker
sig från trakten n.v. om Ar alsjön
till Rysslands Ishavskust och
fortsätter på Novaja Semlja till 77°
n. br. Sammanlagd längd 3,300 km.
U. äro under karbon- och
perm-perioderna bildade veckberg, som
denuderats och i tertiär tid höjts
till av förkastningar begränsade
platåer och därefter av floderna
omdanats. Mot ö. slutta U. brant,
mot v. svagt. Södra U.
(Basjki-riska 1. Skogrika U.) genombrytas
av Uralfloden, nå i Jaman Tau
1,645 m. och passeras n. därom av
Transsibiriska järnvägen;
betydande mineralfyndigheter, främst
på ö. sidan. Mellersta
(Malmrika U.) och Norra U.
ha flera toppar, som nå ovan
skogsgränsen, bl. a. Töll-pos-is,
U:s högsta berg (1,688 m.), och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
