Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urlakningsskalv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Urlus—Ursprungsbeteckning
224
Urmollusker. Chiton. Längd 1—3 cm.
Urlus [oTlos], Jacques, f.
1867, tysk-holländsk operasångare
(tenor). U., som särskilt gjort sig
gällande ss. Wagnersångare, har
bl. a. varit anställd vid
Metropolitan Opera 1912—18 och företagit
gästspelsresor i olika länder
(Sverige 1918—20).
Urmija’. 1- Insjö i n.v. Persien,
med starkt salthaltigt vatten (21
%). C:a 5,500 kvkm. — 2. Stad i
prov. Aserbeidjan, n.v. Persien, v.
om U. 1. C:a 15,000 inv.
Urmollusker, Amphineu’ra, en
klass marina, ursprungligt och
symmetriskt byggda Blötdjur.
Huvud ej avsatt mot kroppen.
Utvecklingen förbunden med
metamorfos. Två väl skilda
ordningar. Till den ena hör bl. a.
Chi’ton med plattad, av
skalskenor täckt kropp, på undersidan
en bred fot och i den rännformiga
mantelhålan ett flertal
fjäderfor-miga gälar. Skildkönad. Lever
bl. a. vid Sveriges västkust. — Till
den andra ordningen höra bl. a. de
nordatlantiska släktena
’Neome’-nia och Chaetode’rma med
masklik kropp.
Urmun, se
Fosterutveckling sp. 406.
U’rnes, socken i Sogn og
Fjor-dane fylke, Norge, vid
Lysterfjord, med den äldsta norska
stavkyrkan, uppförd som enskeppig
omkr. 1060 och ombyggd till
tre-skeppig omkr. 1180. Från båda
byggnadsperioderna finnas
märk
liga ornamentala detaljer (se ill.
till Norsk konst sp. 1061).
Urnjure, se Ut
söndringsorg a n.
Urobili’n, brunt, i zinkhaltig,
alkalisk lösning fluorescerande
färgämne, som uppkommer vid
omvandlingen av gallfärgämnen i
tarmen. U. finnes i urin som
uro-bilinogen, vilket genom luftens
inverkan snabbt oxideras till U.
Urode’ler, se
Stjärtgrod-d j u r.
Urogenitalorgan (av grek.
u’ron, urin, och genitalia, se d. o.),
gemensamt namn på köns- och
ut-söndr ingsorgan.
Urokrom [-krå’m], brungult
färgämne i urin, trol.
härstammande från hemoglobin.
Urotropi’n, se
Hexamety-len-tetr amin.
Uroxe, Bos primige’nius, en
under bronsåldern utrotad art
Nötkreatur med långa öron och
horn samt nackkammen mellan
hornen rak. U. var trol.
svart-brun. Europa; rester anträffade i
s. Sveriges torvmossar. U. är
stamform för en del tama
nöt-kreatursraser. Jfr B i s o n.
Urquhart [o’kot], L e s 1 i e, f.
1876, brittisk affärsman. U., som
före och under världskriget
förvärvat stora koncessioner i Baku,
Ural och Sibirien men förlorat
dem vid bolsjevikr evolutionen
1917, gjorde 1922 ett
uppmärksammat försök till
koncessions-avtal med Moskvaregeringen,
vilken dock förkastade det.
U’rsa (lat., björninna), se
Björnen.
Ursegment, se
Fosterutveckling sp. 408.
Urshult, socken i Kronob. 1.,
pastorat i Växjö stift. 4,055 inv.
Ursi’ni [or-], se O r s i n i.
Ursprungsbeteckning, sådant
märke å handelsvara, som anger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
