Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingsmekanik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Utvecklingsmekanik
270
existens förnekades helt av bl. a.
Hertwig. En motsatt
uppfattning omfattades av n y - (ne o-)
darwinismen, bl. a. av
A. Weismann, vilken hävdade
”det naturliga urvalets allmakt”.
Han sökte experimentellt
konstatera ”förvärvade egenskapers”
ärftlighet men misslyckades. Han
utvecklade vid. en högst
spekulativ teori om ”germinalselektion”,
d. v. s. urval mellan hypotetiska
smådelar (”determinanter”) inom
cellernas ärftlighetssubstans 1.
”groddplasma”. Ett nytt bidrag
till U. lämnades av H. d e V r i e s,
som framhöll
mutationerna (se d. o.). Senast har U.
påverkats av modern ärftlighetslära
(se vid. d. o.). Genom W.
Johannsens upptäckt av de
”rena linjerna” och av skillnaden
mellan ”fenotyp” och ”genotyp”
har det gamla artbegreppet och
den gamla identifieringen av
yttre likhet och inre släktskap
blivit svårt rubbade. Vid. har
återupptäckten av G. Mendels
ärftlighetsregler och
fastställandet av deras allmänna giltighet
samt T h. H. M o r g a n s m. fl.
studier över kromosomerna ss.
ärftlighetsbärare givit U. helt nya.
uppslag och en vida mer exakt
grund än de äldre teorierna. Den
yngre U. arbetar nu väsentligen
på grundvalen av mutations- och
bastardforskning, som sedan på
olika sätt kombineras med både
urvalslära i Darwins och försök
med direkt yttre påverkan i
La-marcks mening. En viktig
till-lämpning av U. är den praktiska
rasförädlingen av husdjur och
kulturväxter; denna utgör
numera den starkaste borgen för U:s
fortsatta bestånd. Även om
sålunda den gamla U. från
darwinismens glansdagar icke kan i
sina detaljer godtagas av nutidens
forskning, kvarstår dock U. ss. en
viktig grundval för modern
biologi. Att en utveckling försiggått,
erkännes allmänt bland biologer:
om orsakerna till U. har däremot
ingen enhetlig uppfattning
er-nåtts.
Utvecklingsmekanik, u t
-vecklingsfysiologi’,
experiment e’11 m o r f o 1 o
-g i’, den vetenskap, som handlar
om de fysiologiska betingelserna
för embryonalutveckling,
tillväxt, organbildning,
fortplantning o. s. v. — Zool. U. inom
zoologin grundades av W. Roux.
En viktig fråga inom denna
del av U. är, huruvida fostrets
olika delar äro förutbestämda i
ägget 1. om denna bestämning sker
gradvis under fosterutvecklingen
(jfr P r e f o rm a t i on s teo
-r i n). Svaret är närmast en
kompromiss mellan dessa möjligheter.
Redan i äggstocken undergår
ägget en viss prägling (ofta
urskiljas sålunda de animala och
vegetativa polerna; jfr
Könsceller). Senare, ev. först vid
befruktningen, bestämmas fostrets
blivande rygg- och buksidor.
Äggets olika delar äro dock ej
därmed slutligt bestämda med hänsyn
till sin kommande användning vid
fostrets utbildning. Om man t. ex.
skiljer de två celler, som uppstå
vid äggcellens första delning (jfr
Fosterutveckling), kan
(hos de flesta undersökta
organismer) var och en av dessa utbildas
till ett helt foster. Om vid t. ex.
hos groddjur en del av urmunnens
kant, under vars inflytande
nervsystemanlag utvecklas på
framför liggande delar, överflyttas till
för densamma främmande ställe
av fostret, kan ett extra
nervsystemanlag utvecklas på abnorm
plats. Enl. den moderna U.
bestämmas de första grunddragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
