Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Valv
380
Romansk basilika enl. bundna systemet.
ofullkomlig form under
hellenistisk tid men blir av romarna
särskilt uppskattat. Den romerska
valvbyggnadstekniken fick en
säregen utbildning genom blandning
av murnings- och
gjutningsförfa-rande. Ett romerskt V. har ett
konstrikt fördelat, av tegel murat
skelett, vars hålrum äro utfyllda
med gjutmassa. — Främre
Orientens många nyskapade
byggnads-former blevo grundvalen för den
bysantinska arkitekturen, som
gjorde en betydelsefull insats i
valvbyggandets historia. I st. f.
tromperna träda här de s. k.
p e n d e n t i’ v e n, även kallade
svicklar. Det fält, som
uppstår mellan två från samma
murhörn utgående rundbågar samt
den dessas hjässor tangerande
cirkellinjen vid kupolens bas,
formas ss. ett stycke, skuret ur en
sfärisk yta. Mellan kupolens bas
och pendentivens övre, en sluten
ring bildande kant kan även ett
cylindriskt murparti inskjutas,
den s. k. t a m b u’ ren, vari
fönsteröppningar upptagas. De
bysantinska kupolerna äro ofta
sammansatta av lerkärl, vilka
in
stuckna i varandra, bilda
koncentriska ringar. Ett sådant V. blir
genom lerkärlens ihålighet
mycket lätt. — Medeltidens insats
i V: s historia utgöres väsentligen
av kryssvalvets utbildning och
anpassning för säregna
rumsbildningar. I kryssvalvets
ursprungliga form av två varandra
korsande tunnvalv (se fig. sp. 377—378,
2) fingo skärningslinjerna formen
av en ellips. Genom att låta dessa
diagonallinjer få halvcirkelform
höjde man hjässan, och V. fick en
kupolartad form (se fig. sp. 377
—378, 3). Än viktigare ur
ut-vecklingssynpunkt är dock den
gotiska valvtypen. Man
utnyttjade däri spetsbågens konstruktiva
fördelar jämte dess i jämförelse
med rundbågen större möjligheter
till anpassning för V. över
rektangulär plan. Så länge man ännu
endast kunde bygga kvadratiska
kryssvalv, brukade man vid
tre-skeppiga kyrkor låta ett V. i
mittskeppet motsvaras av tvä i vart
och ett av de smalare sidoskeppen
(s. k. bundna systemet).
Ett sådant avsnitt av kyrkan
benämnes en t r a v é. I en gotisk
kyrka, där V. över rektangulär
plan äro vanligast, innehåller en
travé ett V. i mittskeppet och ett
i vartdera sidoskeppet. Liksom
hos romarna utbildades i det för
gotiken utmärkande r i b b v a 1
-vet en uppdelning i bärande
skelett och utfyllande murskal.
Skelettet utgjordes utom av
även förut brukliga valvringar
mellan tvenne valv (gör del
-bågar 1.
transversa’1-bågar) och bågar invid en
väggyta (sköldbågar) framför
allt av diagon a’Ibågar 1.
v a 1 v r i b b o r, vilka möttes i
valvhjässan. I denna bågstomme
inslogos tunna valv kappor.
I motsats till romarna lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
