Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valvel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
V alåsen—V anadin
384
tarskap främst tillämpar
filosofiska och psykologiska
synpunkter på litteraturen, har bl. a.
utgivit Deutsche Romantik (1908;
Tysk romantik, 1917). Med sitt
estetiska huvudverk, Gehalt und
Gestalt (1923) har han givit det
mest betydande bidraget till
belysande av frågan om form och
innehåll och dessas förhållande till
varandra.
Valåsen, skogs- och
lantegendom med nedlagt järnbruk i
Karlskoga skn, Örebro 1., vid Nora
bergslags järnväg. Äg. staten.
Valö, socken i Sthlms L,
pastorat i Uppsala stift. 1,670 inv.
Valö’r (fr. valeur, av lat.
va-le’re, gälla), värde; skiftningen i
en färgton (jfr Ton 2) med
avseende på ljusstyrkan
(omväxlande med n y a’ n s, som i inskränkt
bemärkelse avser skillnaden i
färgton, användes V. även om en
färgskiftning i allm.).
Våmbéry [va’mmberj],
Armin, f. 1832, d. 1913, ungersk
orientalist och forskningsresande,
prof, i orientaliska språk i
Budapest 1865. I början av 1860-t.
företog han en resa genom
Arme-nien, Persien och Turkestan,
varunder han tack vare sina
eminenta språkkunskaper fick en
djupare inblick i befolkningens
sedvänjor än någon europé före
honom. Sina resor har han
skildrat i Resa i Centralasien 1863
(1865; sv. övers. 1866) och Resa
i Persien (1867; sv. övers. 1869).
Hans språkvetenskapliga arbeten
beröra huvudsaki. turkiskan.
Vamlingbo, socken i Gotl. 1.,
jämte Sundre (och framdeles öja,
Hamra och Fide) pastorat i Visby
stift. 610 inv. — Treskeppig
hallkyrka från 1200-t:s mitt. I
syd-fasaden äro inmurade märkliga
figurreliefer från 1100-t:s mitt,
trol. härrörande från en äldre
kyrka på platsen.
Wampum [oåTnmpem], skal
av olikfärgade musslor (mindre
vanligt snäckor), av
Nord-Amerikas indianer brukade ss. mynt. I
ö. Nord-Amerika användas de,
uppträdda på snören, även som
prydnader. Wampumbälten,
bestående av flera rader dylika
snören, tjänade att bekräfta fred 1.
fördrag indianstammarna emellan.
Vampy’r (serb, vampir), enl.
en vitt utbredd föreställning ett
spöke, som besöker de levande och
dricker deras blod. Motsvarigheter
till denna föreställning finnas i
den grekiska antiken liksom
flerstädes hos primitiva folk
(indone-sier, malajer m. fl.) ; särskilt hos
sydslaverna är tron på V. (ofta
förväxlad med varulv, se d. o.)
ännu vanlig. Spec. anses där elaka
människor efter döden bliva V. —
I överförd bet. samvetslös
förfö-rerska, kvinna, som parasitmässigt
utnyttjar sin erotiska tjuskraft.
Vampy’r, se Bladnäsor.
Wan. 1. Insjö i ö. Turkiet
(Ar-menien), 1,718 m. ö. h. Avloppslös,
med svagt salthaltigt vatten.
3,400 kvkm. — 2. Stad vid W. 1
och karavanvägen Trapezunt—
Tabris. C:a 30,000 inv.
van [fann], holk, från, av. I
personnamn anger V. urspr. blott
födelse- 1. verksamhetsort och
utgör ej adelsmärke. Jfr von.
Vanadi’n, v a n a’ d i u m. Kem.
Metalliskt grundämne, upptäckt
1830 av Sefström. Jfr
Vana-dinmineral. Atomtecken
V, atomvikt 51,0, atomvärde 2,
3, 4 och 5, smältpunkt 1,715°,
spec. v. 5,7. Av föreningar märkes
vanadinpentoxi’ d,
vanadi n s y r a, V2O5, som är
mörkbrun och löses i alkalier under
bildning av salter, vanad a’ter
1. v a n a d i n a’ t e r. A m m o’ -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
