Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verdikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Verdikt—Werenskiold
622
VerdTkt (av lat. ve’rus, sann,
och di’cere, säga), benämning på
en jurys beslut.
Verdun [-dö’g], stad i dep.
Meuse, ö. Frankrike, vid floden
Meuse. En av Frankrikes
starkaste fästningar. Biskopssäte. 14,000
inv. — V. (lat. Virodu’num) är
känt sedan 200-t. Genom
fördraget i V. 843 (se Frankrike
sp. 500) delades Frankiska riket.
V., som senare blev tysk riksstad,
avträddes 1552, definitivt 1648,
till Frankrike. Under
Fransktyska kriget intogs V. av
tyskarna nov. 1870. Under världskriget
var V. en av fransmännens
främsta försvarspunkter. Striderna
kring V. började aug.—sept. 1914,
och febr.—juni 1916 företog
tyske kronprinsens armé en serie
anfall på ömse sidor om Meuse,
varunder den förgäves sökte
intaga V. (slaget vid V.).
Tyskarna nådde omkr. 5 ä 8 km. n.
och ö. om V. Det franska
försvaret leddes av Pétain samt från
maj av Nivelle. Striderna tärde
mycket hårt på såväl tyskarnas
som fransmännens resurser.
Genom offensiver, dels okt.—dec.
1916 under Mangin, dels aug. 1917
under Guillaumat, lyckades
fransmännen återtaga större delen av
den under det första slaget
förlorade terrängen n. om V.
Verdure [-dy’r] (fr., grönska),
se Gobeläng sp. 1344.
Verelius, Olof, f. 1618, d.
1682, språk- och fornf or skare,
prof, i Uppsala 1662,
riksantikvarie och assessor i
Antikvitetskollegium 1666—75,
universitetsbibliotekarie 1679. V. grundläde i
Uppsala studiet av de fornnordiska
språken och den nordiska
forn-kunskapen. Han utgav
fornis-ländska sagor samt utarbetade en
isländsk ordbok, I’ndeæ Wnguae
ve’teris Scy’tho-Sca’ndicae si’ve
Trollet och prinsessan. Teckning till
As-björnsens och Moes Norske folkeeventyr
av Erik Werenskiold.
go’thicae (utg. av O. Rudbeck d. ä.
1691). I sitt historiska
författarskap, bl. a. i Ep it oma’rum
histo’-riae svi’o-go’thicae (tr. 1730),
representerade V. den storsvenska
forskarriktning, som kulminerade
med hans lärjunge O. Rudbeck
d. ä. Som fornforskare företrädde
han, ehuru på ett okritiskt sätt,
en arkeologisk metod, som
drabbade samman med den gängse
filologiska i en strid med Schefferus
(se d. o.), i vilken först
eftervärlden givit V. rätt.
We’renskiold [-sjåll], norska
konstnärer. 1. Erik W., f. 1855,
målare och grafiker. W. studerade
först i München men flyttade 1881
till Paris, där han mottog
bestämmande intryck av det nya
frilufts-måleriet, vilka han efter
hemkomsten till Norge 1883 omsatte i
skildringar av norska
folklivs-motiv, ss. Telemarksjenter (1883;
se ill. till Norsk konst sp.
1067) och En bondebegravelse
(1885; båda i Nasjonalgalleriet,
Oslo). Den senare framstod i sin
osentimentala realism som en
radikal programförklaring, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
