Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
V er gennes—V erhaeren
628
Norge samt först och sist för
norskheten gentemot de danska
kulturtraditionerna i landet. W: s
senare alstring utgöres bl. a. av
kvicka polemiska farser samt
friska och harmoniska lyriska
dikter, fria från ungdomsverkens
oklarhet och svulst. För Norges
nationella kulturliv har W. haft
en grundläggande betydelse. En
fullständig uppl. av hans skrifter
är under utgivning sedan 1925.
Vergennes [-jä’nn], Charles
Gr avi er, greve de V., f. 1717,
d. 1787, fransk diplomat. V. blev
1771 ambassadör i Stockholm, där
han å sin regerings vägnar med
stor talang stödde Gustav III:s
strävanden först till en
”komposition” och sedan till en
stats-välvning. 1774 utrikesminister,
ledde han skickligt det franska
ingripandet på de
nordamerikanska koloniernas sida mot England.
Härigenom höjdes Frankrikes
sjunkande anseende men
påskyndades även det inrikespolitiska
och finansiella förfallet. Tidens
reformsträvanden motarbetade V.
med konservativ kortsynthet.
VergiTius, P u b 1 i u s V.
Mar o, f. 70 f. Kr., d. 19 e. Kr.,
romersk skald. V., som var son till
en lantbrukare i Mantuatrakten,
förlorade under inbördeskrigen sin
förmögenhet men vann tack vare
sina dikter Maecenas’ och
Augus-tus’ bevågenhet. I sitt
ungdomsverk Buco’lica (1. E’clogae) gav
han efter Teokritos’ föredöme en
hänförd skildring av herdarnas
liv i naturen. I sin mannaålders
mognaste och mest självständiga
verk, lärodikten Geo’rgica,
skildrade han lantmannens mödor och
fröjder. På uppmaning av
Augus-tus grep han sig därefter an med
att efter de homeriska dikternas
förebild giva romarna ett
nationalepos på hexameter, Aene’is
(Aeneiden), vars hjälte, Aeneas
(se d. o.), blev en personifikation
av de gammalromerska dygder,
vilka Augustus sökte
återuppväcka. Särskilt berömd är 6: e
sången, som spelar i underjorden
och där sibyllan förkunnar Roms
framtida ära och makt. Vid V:s
tidiga död var Aeneiden ej fullt
avslutad, men den gjorde honom
likväl till Roms obestridde
nationalskald. Ehuru verket saknar de
homeriska dikternas
omedelbarhet, var det långt in i nya tiden
mer beundrat än dessa. Särskilt
stort var V: s rykte under
medeltiden; han betraktades då (så
t. ex. av Dante) främst som en
vishetslärare, en trollkarl och
spåman, som bl. a. förutsagt Kristi
tillkommelse. ■— V: s samtliga
arbeten äro översatta av G. J.
Ad-lerbeth, Aeneiden senast av J.
Bergman 1921—22.
Vergniaud [värnjå’], Pierre
Victurnien, f. 1753, d. 1793,
fransk advokat och
revolutions-politiker, led. av och president för
såväl lagstiftande församlingen
som nationalkonventet. V. var en
av revolutionstidens största
vältalare och utövade ett ledande
inflytande inom sitt parti,
girondis-ternas. Han ivrade för kriget och
konungadömets avskaffande men.
bekämpade utvecklingen mot
skräckväldet, under vilket han
giljotinerades av jakobinerna.
Verhaeren [ferha’ren], Émile,
f. 1855, d. 1916, belgisk skald. I
sin första diktsamling, Les
flarn andes (1883), skildrade V. med
brutal naturalism flamländska
bönder och landskap, medan han i
Les moines (1886) återgav
klosterlivets mystiskt-extatiska
stämningar. Efter en psykisk kris, som
fick skakande uttryck i de av
hallucinatoriska syner fyllda
samlingarna Les sovrs (1888), Les dé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
