Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Vikingatågen
772
Silverbägare från Jällinge (Danmark),
målets yta. Detta djurvimmel är
oftast inkomponerat i ett strängt
geometriskt listverk, som liar
klassiska förebilder. Osebergstilen
avlöses under 900-t:s förra del av
den s. k. Jällingestilen, uppkallad
efter en ornerad silverbägare från
Jällinge. Den uppvisar en
orna-mentik med inhemskt nordiska
traditioner (näml, från
folkvand-ringstidens Vendelstil), utmärkt
av ett mjukare och sirligare
linjespel än den karolingiska. Under
900-t:s sista del framträder ”det
stora djurets stil”, som med sina
stiliserade lejonbilder åter
anknyter till angelsachsisk 1.
karolin-gisk konst. Ett vackert exempel
på denna stil är den märkliga
vindflöjeln från Söderala (se d.
o.). Med rötter i Jällingestilen
och västeuropeisk växtornamentik
samt delvis även under påverkan
från Orienten framväxer under
V: s sista sekel (1000-t.) i Norden
en starkt stiliserad orneringsart,
som i Sverige bl. a. förekommer på
många av de talrika runstenarna
(se ill. till d. o.) och som därför
även kallats ”runstensstil”.
Vikingatågen, benämning på
den stora krigiska
expansionsrö-relse, som utgick från Norden
från 7OO-t:s slut till 1000-t :s
mitt. V: s viktigaste orsaker voro
sannolikt av ekonomisk art,
främst stark överbefolkning samt
en allmänt utbredd motvilja mot
att stycka jorden, på grund
varav de yngre sönerna i en familj
ej fingo någon andel i
fädernegården utan måste söka sin utkomst
på annat håll. Man har även satt
V. i förbindelse med de inre
strider i Danmark och Norge, som
stodo i samband med dessa
länders samling till tvenne enhetliga
riken. Det första kända utslaget
av den begynnande rörelsen var
ett vikingaanfall på klostret på
den brittiska ön Lindisfarne 793.
Under de följande decennierna
företogo nordmännen upprepade
angrepp på Irland (se d. o. sp.
1499 f.) och Skottland men vände
sig från omkr. 830 även mot
England (se d. o. sp. 1062) och
Fran-kiska riket. Här trängde de in
längs floderna (belägrande bl. a.
Paris 885—86) och satte sig långa
tider fast i kustbygderna, särskilt
i Nederländerna. Även Syd-Europa
hemsöktes vid flera tillfällen;
bl. a. plundrades det moriska
Sevilla och Pisa. V. i ö. började med
att Kurland under 800-t:s förra
hälft gjordes till en svensk syssla.
På 860-t. grundade svenska
vikingar, väringar (se d. o.), i
Ryssland (se d. o. sp. 1562 f.) flera
välden, bland vilka de i Novgorod
och Kiev blevo de dominerande.
Dessa ryska vikingariken stodo
länge i nära förbindelse med
Sverige. Många svenska vikingar
trängde längs de ryska floderna
ned till Kaspiska och Svarta
haven, varest de i handelssyfte
uppsökte Orientens marknader.
Upprepade anfall företogos mot
Konstantinopel, men sedan dessa
avstannat, inträdde fredliga
förhållanden, och många nordbor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
