- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / XII. Tånge-Ö. Ä. /
793-794

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

793

Vilhelm

794

sailles jan. 1871 antog V. titeln
”tysk kejsare”, vilket han först
motsatt sig. Under sin långa,
lyckosamma regering vann V. i rikt
mått folkets kärlek och beundran.
— 2. V. II, f. 1859, den föreg:s
sonson, son till kejsar Fredrik III
och kejsarinnan Viktoria,
efterträdde sin fader 1888. Till en
början regerade han i samförstånd
med rikskanslern Bismarck, men
meningsskiljaktigheter yppade sig
snart mellan dem, och mars 1890
tvangs Bismarck under
förolämpande former att begära avsked.
V. blev nu själv den egentlige
ledaren av ”den nya kursen” och
dess världspolitik (se
Tyskland sp. 1629 f.), som till en tid
blev synnerl. framgångsrik och
för Tyskland medförde en
enastående ekonomisk och industriell
utveckling. V. strävade efter att
förskaffa Tyskland en ”plats i
solen”. Förutsättning därför fann
han i en stark militär makt.
Han ökade och moderniserade
armén och genomdrev i förening
med Tirpitz realiserandet av en
från ungdomen omhuldad idé, att

Vilhelm I.

Vilhelm II.

Tyskland även behövde en stark
flotta (”Tysklands framtid ligger
på havet”). Voro
flottrustningarna i och för sig en källa till
oro för andra makter, särskilt
England, var detta icke mindre
fallet med den osmidiga
diplomati, varmed de åtföljdes. V.
utlade gärna själv sin politiks
innebörd i bombastiska tal och
yttranden, som småningom bidrogo att
skapa en nervös atmosfär i
storpolitiken. Särskilt ödesdiger var
den misstro, V. uppväckte i
England, vars vänskap han dock till
en början sökt, bl. a. vid
upprepade besök hos sin mormor,
drottning Viktoria. V. sökte å
andra sidan återuppliva den
gamla vänskapen med Ryssland, som
svalnat, sedan han efter
Bis-marcks fall låtit
återförsäkrings-fördraget (se d. o.) falla och
den fransk-ryska alliansen
in-gåtts. Men icke heller här
uppnådde han något resultat. I den
ödesdigra Marockopolitiken (jfr
Marocko sp. 1270 f. och
Ente n t e sp. 1096) torde V. ha
dri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:24:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/12/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free