Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115 Världskriget (Operationerna till lands 1916—17) 1116
alla fronter kunde dock ej hindra
centralmakterna att i nov.
angripa Rumänien på dess eget
område. Falkenhayn inbröt norrifrån
över Vulkanpasset och besegrade
en rumänisk häravdelning vid
Tårgu Jiu (se d. o.).
Framryck-ningen fortsattes genom v.
Vala-kiet, varvid andra delar av hans
armé trängde söderut från
passen s. om Hermannstadt och
Kronstadt. I slutet av månaden
gick till sist Mackensen med
armén Kosch över Donau s.v. om
Bukarest, varefter den rumäniska
fälthären i dec. i slaget vid Arges
(se d. o.) besegrades av
Mackensen, som övertagit högsta befälet
i Rumänien. Efter ytterligare
strider vid Sereth hejdades, sedan
betydande ryska förstärkningar
framförts, jan. 1917
centralmakternas framryckning längs denna
flod och Donau nedanför Galai/i.
— En fjärde rysk offensiv av
Brussilov nov.—dec. hade icke
kunnat framtvinga någon
hämmande återverkan på de
macken-senska operationerna. — Under
året försämrades läget för Turkiet
på samtliga dess asiatiska
fronter. Om läget i Armenien se d. o.
sp. 667. I Mesopotamien (se d. o.
sp. 1531) hade visserl. Kut fallit
och Townshend måst ge sig i april.
Men på hösten återupptogo
engelsmännen offensiven, som i mars
1917 ledde till Bagdads erövring.
Slutligen framträngde
engelsmännen från Suez längs Medelhavet
till Palestinas gräns,
förberedande ett anfall 1917 mot Palestina
(se d. o. sp. 1541). — 1911.
Visserl. hade 1916 slutat med ett
ganska gynnsamt läge för
centralmakterna, så att dessa kunnat,
under defensiv på övriga fronter,
betvinga Rumänien och
fördelaktigt utvidga sitt betr,
råvarutillgångar avspärrade område. Men
förlusterna hade varit synnerligen
stora såväl för Tyskland på
västfronten som för österrike-Ungern
på östfronten. Centralmakterna
måste därför t. v. under 1917
ställa hela sin krigföring till
lands defensivt avvaktande i hopp
om att det i febr. 1917 igångsatta
oinskränkta U-båtskriget skulle
leda till resultat. Därjämte
beräknades genomförandet av det nya
Hindenburgprogrammet (se nedan
sp. 1135) småningom skapa
möjligheter för förnyade offensiva
operationer. Den ryska revolutionens
utbrott i mars och därav följande
inaktivitet på östfronten kom
härvid gynnsamt, i det att
ammunitions- och materialförbrukningen
blev avsevärt minskad. I
österrike-Ungern övertog den nye
kejsaren Karl själv ledningen med
generalen Arz v. Straussenburg
som generalstabschef.
Entente-makternas planer för 1917
grundades på en beräknad
överlägsenhet på alla fyra europeiska
fronterna; därför skulle samfällda
offensiver överallt äga rum. Joffre
och Castelnau entledigades
emellertid dec. 1916 och till
befälhavare på fronten i Frankrike
utsågs Nivelle (se d. o.). Foch
entledigades samtidigt från sitt
frontbefäl. Betr, den kommande
offensiven på västfronten lät
Haig lojalt ställa sig under
befäl av Nivelle, varigenom här
en viss enhetlig ledning
uppstod. På grund av den ryska
revolutionens förlamande verkan på
den ryska fronten kommo de
planerade offensiverna blott till
utförande på de andra fronterna,
dock ej till tiden sammanfallande.
Någon större betydelse för
operationerna fick ännu ej För. Stat:s
inträde bland de krigförande i
april, då dess militära insatser
under hela 1917 blevo mycket små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
