Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Världskriget (Krigsekonomi)
1152
I Sverige blev därför också
statsingripandena med hänsyn
till folkförsörjningen synnerligen
djupgående (jfr
Krigstids-lagstiftning). — Även
råvarubristen drabbade svårast
centralmakterna. Särskilt
kännbar blev bristen på bergolja, då
på grund av dess användning för
krigsändamål behovet därav var
vida större än under fredstid.
Detta gällde även metaller,
särskilt järn, och gummi. I stor
utsträckning tvangs man av
råvarubristen att tillgripa surrogat
och materialblandningsmetoder.
— Penningpolitik. På
intet område av det ekonomiska
livet ha krigets verkningar varit
mer omvälvande till sin yttre
aspekt och mer fördärvliga till
sina följder än på
penningväsendets. Då det snart visade sig, att
skärpt beskattning (direkt och i
vanlig mening indirekt) samt
in-och utländska lån icke på långt
när förslogo för
krigsfinansiering-en, föranleddes man att låta
trycka sedlar för att öka de för
staten disponibla
betalningsmedlen, vilket medförde en våldsam
inflationistisk prisstegring. Denna
spred sig till de neutrala, bl. a.
emedan dessa på grund av
omfattande kreditgivning till de
krigförande även föranleddes att
öka sina sedelstockar. Sålunda
drevos först vissa av de
krigförande men snart alla både
krigförande och neutrala länder att
övergiva guldmyntfoten. Härvid
rubbades även växelkursernas
tidigare jämviktslägen. Prisstegringen
fortsatte med växlande styrka i
alla länder ända till omkr. 1920
och skapade en stark
högkonjunktur för affärslivet, vilken
dock i krigets senare skede
hämmades av den alltmer kännbara
råvarubristen. Prisrevolutionen
hade vid. till följd djupgående
förändringar i inkomst- och
förmögenhetsförhållandena. Innehavare av penningfordringar
förlorade i proportion till dessas
nedgång i realvärde — vilket
i Tyskland, Österrike och
Ryssland slutligen kom att innebära
en reduktion till en bråkdel av
förkrigsvärdet. Det var
företrädesvis innehavarna av
formalkapi-tal — särskilt de små spararna
ur de lägre samhällsklasserna,
mindre innehavarna av större,
hu-vudsakl. i realkapital placerade
förmögenheter — som fingo
vidkännas bördan av den oerhörda
indirekta beskattningen genom
inflationen. Då penninglönerna
endast långsamt och ofullständigt
anpassade sig efter den stigande
prisnivån, fingo löntagare i allm.
sin levnadsstandard temporärt
sänkt. Däremot profiterade vissa
företagargrupper (”gulascher”,
”jobbare”) på gott och ont på
inflationen och de abnorma
förhållandena. Prisstegringens
styrka åskådliggöres av följande
indextal, gällande 1920 (prisnivån
i resp, länder 1913 satt = 100) :
Sverige 359, Tyskland 1,479, England
283, Frankrike 509, För. Stat. 226,
Italien 624.
FREDSTREVARE OCH
STILLESTÅND.
Krigsmål och
krigspropaganda. Kort efter
krigsutbrottet tillkännagav
premiärministern Asquith, att England gått
i krig dels för att uppfylla en
högtidlig internationell förpliktelse,
dels för att hävda principen om
de små nationernas skydd emot
övermäktiga staters godtycke.
Senare närmare preciserade, kommo
dessa mål att skickligt utnyttjas
av krigspropagandan, som i
”folkens självbestämningsrätt” fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
