Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Världskriget (Fredsdiskussionen)
1156
skadestånd”, vann denna paroll
insteg i franska och engelska
socialistkretsar. Den spelade även
en roll på den under sommaren
sammanträdande resultatlösa
Stockliolmskonferensen (se d. o.),
österrikisk-ungerske
utrikesministern Czernin var under tiden i
likhet med kejsar Karl verksam
för freden men motarbetades av
tyska militärledningen. På
Czer-nins tillskyndan blev fredsfrågan
bragt å bane i tyska riksdagen
genom fredsresolutionen 17 juli (jfr
Erzberger). Påven tog i aug.
ett fredsinitiativ på basis av
status quo, avrustning och skiljedom,
vilket avvisades av ententen men
rönte sympatiskt mottagande av
centralmakterna. Av mer 1. mindre
auktoriserade agenter i Schweiz
gjordes ytterligare fredstrevare.
Kejsar Karl gjorde på egen hand
misslyckade försök att komma till
tals med franska regeringen
genom sin svåger Sixte (se d. o.).
För. Stat: s president ~W ilson kom
att spela en framskjuten roll i
fredsdiskussionen. Sedan ryska
regeringen redan i maj gjort
framställning om ett förnyat
fastställande av krigsmålen, svarade
Wilson med framhållande bl. a.
av att intet folk skulle tvingas
lyda under en makt, under vilken
det ej ville leva, och att intet
skadestånd skulle krävas utom för
uppenbart orättfärdiga
handlingar. Därjämte uttalade han sig
för ett förbund mellan
nationerna för säkerställande av fred och
rätt. Kort efter det Lenin
övertagit makten i Ryssland i
nov., föreslog han ett allmänt
stillestånd och fredsdiskussion.
Sedan centralmakterna accepterat
förslaget, öppnades
fredsförhandlingar i Brest Litowsk (se d. o.).
De allierade däremot lämnade
Lenins fred sförslag obesvarat.
Initiativet till ett förnyat
fastställande av ententens krigsmål
togs dec. 1917 i ett engelskt
arbe-tarmemorandum, som med vissa
modifikationer i febr, godkändes
av en interallierad arbetar- och
socialistkonferens och vars flesta
syften i princip förut godkänts
av Lloyd George, sedan han
därom rådgjort bl. a. med
representanter för dominions. 8 jan.
1918 framlades slutl. Wilsons
Uj punkter, vilka urspr. hade i
sammandrag följande lydelse: 1)
öppna fredsfördrag, öppet
åstadkomna, med förbud för framtiden
mot alla ”privata internationella
överenskommelser av alla slag”;
2) havens frihet; 3) jämlikhet i
handelsvillkor mellan alla
nationer; 4) givande och tagande
av tillräckliga garantier för att
nationella rustningar inskränkas
till den lägsta punkt, som är
förenlig med inre säkerhet; 5) alla
koloniala kravs avgörande enl.
grundsatsen om att vid
suveränitetens bestämmande
infödingarnas intressen betyda lika mycket
som vederbörande regeringars
rättmätiga krav; 6) utrymning
av allt ryskt område och
välkomnande av Ryssland i de fria
nationernas samfund under
institutioner grundade på dess fria val;
7) utrymning och återställande
av Belgien; 8) frigörande av allt
franskt område, återställande av
ockuperade områden, gottgörande
av den orätt Preussen 1871
tillfogade Frankrike i fråga om
El-sass-Lothringen; 9) reglering av
Italiens gränser enl. klart
skönjbara nationalitetslinjer; 10) fritt
tillfälle till autonom utveckling
av folken i österrike-Ungern,
”vars plats bland nationerna vi
önska se garanterad och tryggad”;
11) utrymning av Rumänien,
Serbien och Montenegro,
återstäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
