Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Världskriget (Freden i S:t Germain)
1168
de vidare exkejsar Vilhelms
ställande under åtal inför en av de
allierade huvudmakterna utsedd
domstol (se Vilhelm sp. 796)
samt Tysklands medgivande att
för åtal inför makternas
militärdomstolar utlämna personer,
anklagade ”för att ha begått mot
krigets lagar och bruk stridande
handlingar” (bestämmelser, som
hittills icke verkställts). I fråga
om Ryssland erkände Tyskland
upphävandet av freden i Brest
Li-towsk. Slutligen skedde en
begränsning av Tysklands
försvars-krafter. Arméns och flottans
storlek fastställdes noga (se
Tyskland sp. 1609). Alla
befästningar skulle nedläggas utom
befäst-ningssystemet vid Tysklands
sydgräns och östgräns. För att
trygga fritt tillträde till
Östersjön förbjödos kustbefästningar
mellan 55° 27’ och 54° n. br.
samt 9° och 16° ö. 1., varjämte
intet artilleri finge uppställas,
som behärskade sjövägarna
mellan Nord- och Östersjön.
Mobili-seringsanordningar tillätos ej,
och skolor och föreningar
förbjödos att ägna sig åt
vapenövningar. Flertalet tyska kanoner,
kulsprutor, gevär, motorer för
U-båtar och aèroplan etc. skulle
utlämnas 1. förstöras; in- och
utförsel av vapen och ammunition
förbjöds. I traktaten liksom i de
följande traktaterna med övriga
centralmakter ingick även den på
konferensen utarbetade
konventionen om en internationell
arbetsorganisation. Fredsfördraget
trädde i kraft 10 jan. 1920. För. Stat.
ratificerade icke traktaten och
ingick först 1921 separatfred med
Tyskland (se Nord-A m e r i
-kas Förenta Stater sp.
947). S. å. slöts också freden med
Kina (jfr ovan sp. 1163). •—
Freden i S : t G e r ma in.
Den österrikiska
fredsdelega-tionen, vars chef var
stats-kanslern Karl Remier, erhöll 2
juni 1919 i ofullständig form
fredsförslaget, samtidigt med att
Jugoslavien erkändes av
England och Frankrike. Mot
förslaget, enl. vilket med Syd-Tyrolens
övergång till Italien 200,000
tyskar och med Mährens och
Slova-kiets införlivande med
Tjecko-Slovakiet 3,1 mill. tyskar skulle
överföras till främmande
nationaliteter, opponerade sig
österrikiska delegationen förgäves.
Ett andra fredsförslag, praktiskt
taget oförändrat, överlämnades
av de allierade 20 juli. Efter
från österrikisk sida framlagda
motförslag och svar härpå från
de allierade undertecknades
fördraget 10 sept, av å ena sidan
Österrike, å den andra de allierade
principalmakterna samt Belgien,
Grekland, Jugoslavien, Kina,
Kuba, Nicaragua, Panama, Polen,
Portugal, Rumänien, Siarn och
Tjecko-Slovakiet. Gränserna
mellan Österrike och Tjecko-Slovakiet
skulle följa Böhmens och Mährens
gamla gränser mot övre och
Nedre Österrike; gränsen till Italien
kom att i huvudsak följa
vatten-delaren mellan Inn och Drava
å ena sidan och Adige, Piave,
Tagliamento å den andra. Till
Jugoslavien avträddes Krain
samt delar av Steiermark och
Kärnten. Däremot skulle
Klagen-furtbäckenets öde avgöras
genom folkomröstning (se K1 a
-genfurt). Från Ungern skulle
till Österrike avträdas några
komitat i Väst-Ungern,
Burgenland (se d. o.). Donau
interna-tionaliserades; Österrike
garanterades tillträde till Adriatiska
havet genom territorier och
hamnar, som förut tillhört Österrike.
Liksom Tyskland förpliktades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
