Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerås domkyrka - Västerås domprosteri - Västerås stift - Väst-Flandern - Väst-Franken - Västgoter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237 Västerås domprosteri—Västgöter 1238
högaltaret tillverkat i Antwerpen
och skänkt av Sten Sture d. y. och
Kristina Gyllenstierna 1516, det i
n. sidoskeppet utfört av Jan
Bor-man och med utsökta
dörrmålningar av Jan van Coninxloo.
Dopkapellets skrank och dopfunt äro
praktstycken av senrenässansens
träsnidarkonst. Vid. märkas det
pompösa gravmonumentet över
Magnus Brahe (d. 1633) och Erik
XIV:s marmorsarkofag, uppställd
på Gustav III:s initiativ 1797.
Väggarna smyckas av en mängd
epitafier i rikaste barockstil. —
V. inrymmer sedan 1923 ett d o
m-kyrkomuseum.
Västerås domprosteri i
Västerås stift omfattar pastoraten
Västerås, S:t Ilian och Lundby;
Dingtuna; Irsta och Badelunda;
Skerike; Skultuna;
Västerås-Baikarö; Tillberga och Hubbo;
Kungsåra; Kärrbo; Ängsö.
Västerås stift omtalas första
gången i en påvlig
stiftsförteck-ning från omkr. 1120 och kom med
tiden att innefatta Västmanland
och Dalarna, ett omfång, som
sedermera i det väsentliga
bibehållits, blott i viss mån justerat
av länsindelningen (Orsa
finnmark hör sålunda till Gävleb. 1.
och Uppsala stift). V. omfattar
nu 16 kontrakt, 103 pastorat, 117
lands-, 12 stads- samt 2
gemensamma lands- och
stadsförsam-lingar. Areal 38,971 kvkm.
Folkmängd (1 jan. 1928) 445,162.
Väst-Flandern, flaml.
West-Vlaanderen, fr. Flandre
Occiden-tale, provins i v. Belgien, vid
Nordsjön. Betydande jordbruk,
boskapsskötsel, fiske och
textilindustri. 3,234 kvkm. 870,000 inv.,
mest flamländare. Huvudstad
Brügge. — V. utgör en av
Flanderns (se d. o.) huvuddelar.
Väst-Franken, se F r a n k e r.
Västgöter, v i’sigoter (lat.
visi’ gothae, trol. ”de goda
goterna”, redan tidigt uttytt som V.),
en avdelning av goterna (se d. o.),
som framträdde under senare
delen av 200-t. e. Kr. och då var
bosatt i Dacien. Vid hunnernas
anfall trängde V. 376 över Donau
och slogo sig som ”foederati” (se
d. o.) ned på romerskt område.
Med romarna invecklades de i
blodiga fejder och besegrade bl. a.
kejsar Valens vid Adrianopel 378.
Under Alarik (se d. o.) drogo V.
vid 400-t:s början västerut och
erövrade Italien. Detta lämnade
de efter Alariks död och grundade
under A t a v u 1 f (410—415),
Wallia (415—418) och
Teo-derik I (418—451) ett rike i s.
Gallien, som under senare delen
av 400-t. utsträcktes till hela
Gallien s. om Loire och större
delen av Pyreneiska halvön. 507
besegrades V. av frankernas
konung, Klodvig, som därefter
underlade sig större delen av
deras galliska besittningar. V:s
erövring av Pyreneiska halvön
fullbordades, då Leovigild
(568—586) underlade sig
sveber-nas rike 585. V. voro urspr.
aria-ner och stodo länge i en skarp
motsättning till de underkuvade
folken. Denna utplånades dock efter
hand; vid 500-t:s slut övergingo
V. till katolicismen, och R e k e
-svin t (652—672) utfärdade
Leæ visigotho’rum, en för alla
hans undersåtar gällande lagbok.
Av förnäma goter och
avkom-lingar av romerska
adelsfamiljer bildades en härskande
gods-ägar- och
ämbetsmannaaristo-krati, medan den stora massan
av goterna sammansmälte med
den ofria lantbefolkningen.
Striderna mellan aristokratin och
konungadömet försvagade V: s
rike, som störtade samman, sedan
konung Roderik 711 besegrats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
