Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zodiaken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1385
Zodiaken—Zola
1386
sommar- och höstkvällar. Som en
åt båda sidor svagt förtonande
triangel sträcker sig Z. från det
ställe av horisonten, under vilket
solen befinner sig, i en riktning,
som sammanfaller med
eklipti-kans plan. Understundom kan
man även diametralt motsatt
solen skönja ett svagare, mindre
utbrett ljusskimmer, m o t s k e
-n e t (ty. Gegenschein). — Säker
kännedom om Z: s verkliga natur
äga vi icke. Något med jorden
sammanhörande fenomen synes
Z. ej vara. Sannolikast torde Z.
härröra från ett i ekliptikan
liggande moln av kosmiskt stoft,
som omger solen i form av en
tunn skiva 1. lins och vars
partiklar reflektera solljuset. Dess
spektrum är kontinuerligt med
några mörka Fraunhoferska
linjer, alltså ett svagt solspektrum.
Känt av egypterna, blev Z.
vetenskapligt studerat först av
Cas-sini; motskenet upptäcktes 1730.
Zodia’ken, se
Djurkretsen.
Zoisi’t, till epidotgruppen
hörande mineral, vattenhaltigt
kal-ciumaluminiumsilikat. Kristalliserar rombiskt, färg grå till gul
1. grön. Förekommer i
kristalli-niska skiffrar, särskilt i
horn-bländs skiffer.
Zola [såla’], É m i 1 e, f. 1840,
d. 1902," fransk författare av på
fädernet italiensk härstamning.
Z., som först väckte
uppmärksamhet som kritiker, bl. a. genom sitt
partitagande för Manet, är den
mest typiske företrädaren för
naturalismen (se d. o.). Teoretiskt
framlade han dess program i
kri-tiskt-polemiska artiklar, samlade
bl. a. i Le roman expérimental
(1880) och Le naturalisme au
théåtre (1881). Praktiskt
förverkligade han det framför allt i sin
stora, 1868 påbörjade romancykel
Émile Zola.
Les Rougon-Macquart, som avsåg
att i skildringen av en familjs
historia under andra kejsardömet
ge ett socialt tvärsnitt av hela
denna period och pä ett stort
människomaterial belysa
ärftlighetens lagar. Av de löst
sammanfogade tjugu romanerna i denna
serie höra till de mest berömda
Nana (1880; sv. övers, s. å.),
Germinal (1885; Vårbrodd, s. å.)
och La terre (1887; Jorden,
1918), med skildringar ur resp,
demimondens, gruvarbetarnas och
böndernas värld; bland de övriga
märkas Le ventre de Paris (1873;
Hallarna, 1910), La faute de
1’abbé Mouret (1875; Abbé
Mou-rets felsteg, 1902), L’assommoir
(1877; Fällan, 1879), Le réve
(1888; Drömmen, 1902), La bete
humaine (1890; Människans lägre
jag, 1917), L’arg en t (1891;
Penningen, s. å.) och Le doeteur
Pascal (1893; Doktor Pascal, s. å.).
Z: s senare arbeten, i regel
litterärt svagare, ha en starkt
tendentiös prägel. Romanserien Lourdes
(1894; sv. övers, s. å.), Rama
(1896; Rom, s. å.) och Paris
Ord, som ej återfinnas under Z, torde sökas under S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
