Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångström - 2. Karl Arendt Ångström - 3. Knut Johan Ångström - 4. Anders Ångström - Ångströmenhet - Ångtryck - Ångturbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1471
Ängströmenhet—Ångturbin
1472
Löphjul till Lavalturbin.
Tekniska högskolan 1864. Å. var
en skicklig konstruktör, utförde
ekonomiska och tekniska
beräkningar till järnvägs- och
bruksan-läggningai- samt utgav ett flertal
mekaniska handböcker. — 3.
Knut Johan Å., f. 1857, d.
1910, son till Å. 1, fysiker, prof, i
Uppsala 1896, undersökte
värme-strålning, spec. solstrålning (bl. a.
under en expedition till Teneriffa
1895—96), och konstruerade för
dess mätning en pyrheliometer (se
d. o.). Han konstruerade även
många andra instrument, mätte
värmeproduktionen i radium m.
m. — 4. Anders Å., f. 1888,
den föreg:s son, fysiker och
me-teorolog, docent i Uppsala 1916—
18, statsmeteorolog 1919, har
hu-vudsakl. undersökt solens,
atmosfärens och jordytans strålning
samt utgivit populärvetenskapliga
arbeten.
Ångströmenhet, se
Spektrum sp. 1279.
Ångtryck, eg. en ångas tryck;
användes även i bet.
mättnings-tryck (se Än g a).
Ångturbin, ångmotor, i vilken
expanderande ånga avger sin
rörelseenergi i ett 1. flera
roterande, skovelförsedda hjul. I
akti o’ nsångturbiner
sker expansionen huvudsaki. i
fasta kanaler (munstycken,
ledskenor) före ångans
inträde i löphjulet, i
reaktio’nsångturbiner huvudsaki. i
löphjulskanalerna. I a x i a’ 1
-ångturbiner är
ångströmmens riktning i stort sett
parallell med axeln, i radi
a’långturbiner vinkelrät mot
densamma. Axialturbiner äro
vanligast. — Som en uråldrig
föregångare till reaktionsångturbinen
kan”Herons ångkula” (se Heron)
anses; aktionsturbinens princip
återfinnes i italienaren Brancas
förslag (1629) att driva ett
skovelhjul med ångstrålen från
en ”eolipil”, en med en liten
öppning försedd, ihålig metallkula,
i vilken vatten uppvärmes till
kokning. De första praktiskt
användbara Ä. konstruerades av de
Laval (1883) och Parsons (1884).
— Den ursprungliga L a v
al-t u r b i n e n är en axiell
aktions-turbin med endast ett hjul med
en skovelkrans. Den bästa
verkningsgraden erhålles vid en sådan
turbin, om turbinhjulets
periferihastighet är c: a hälften av
ångans utströmningshastighet.
Den nödvändiga höga
periferihastigheten (upp till 400 m. per sek.)
erhöll de Laval med relativt liten
hjuldiameter men mycket högt
varvtal (upp till 30,000 per
min.). På grund av de stora
på-känningarna genom
centrifugal-kraften utföres turbinhjulet av
specialstål och med mot centrum
starkt ökad tjocklek.
Turbinskov-larna inslås från sidan i radiella
spår vid periferin. Hjulet
monteras på en ”fjädrande” axel, en
smal axel, vilande i lager på
relativt stort avstånd från hjulet. På
grund av axelns fjädring sker
rotationen vid normalt varvtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
