Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlig belastning - Ärftlig besittningsrätt - Ärftlighetslära, genetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1545
Ärftlig belastning—Ärftlighetslära
1546
Ärftlig belastning, se
Degenera t i o n. Rasbiol.
Ärftlig besittningsrätt (till
jord), se Ä b o r ä 11.
Ärftlighetslära, g e n e t i’ k,
vetenskapen om egenskapers
ärftlighet hos växter, djur och
människa. —- Historik. Som vetenskap
med exakta metoder och begrepp
är Ä. helt ung; dess grundare var
G. Mendel (se d. o.). De av denne
på lS60-t. gjorda rönen föllo dock
i glömska; först 1900 gjordes de
ånyo men då samtidigt av C.
Cor-r e n s och H. de Vries (se
dessa ord) samt österrikaren E.
Tschermak (f. 1871, prof, i
Wien 1903). Under tiden hade den
moderna kromosomforskningen
utvecklats, och denna blev nu snart
sammankopplad med den
experimentella bastardanalysen. Av stor
betydelse var vid. H. de Vries’
arbeten över mutationei- samt W. L.
Johannsens upptäckt av rena
linjer och hans formulering av
fenotyp- och genotypbegreppen. I
den otroligt snabba utveckling,
som Ä. efter sekelskiftet
genom-lupit, ha bl. a. forskare ytterligare
följande tagit särskilt
verksam del: E. B a u r, W. B a t e
-son, H. Nilsson-Ehle och
Th. H. Morgan.—Ärftlighet och
variation. Det förhållandet, att
avkomman liknar sina föräldrar,
kallas ärftlighet; att den i
många detaljer avviker från dessa,
kallas variabilite’t.
Avvikelserna, variatio’nerna,
äro ofta tillgängliga för
mate-matiskt-statistisk undersökning
(var i at ion ss t a t i s t i k).
Johannsen fann hos bönor en stark
variation betr, längd, bredd och
vikt. Vid odling skördades
bönorna av var planta särskilt
(pe-digreekultur), och materialet
sorterades därigenom i flera,
sinsemellan olika stammar. Inom var
Fig. 1. Variation vid könlös förökning
av toffeldjur. 8 kloner ha isolerats, var
och en med stark variation
(modifikation) kring ett medelvärde, märkt med
kort streck. Den långa linjen utmärker
medelvärdet för variationen inom hela
blandbest&ndet.
stam var variationen stor (kring
ett för stammen karaktäristiskt
medelvärde), men en liten böna
och en stor böna av samma stam
gå vo alltid likadan avkomma:
stammens egenskaper voro
konstanta. Då hos bönor
självbefruktning vanl. äger rum, kunna dylika
stammar hålla sig skarpt skilda.
En sådan stam av individ, som
härstamma från ett enda
ursprungligt individ (ev. från två
identiska) och tydligen äro
homo-zygotiska (jfr sp. 1549), kallade
Johannsen en renlinje. De flesta
självbefruktande växtarter
omfatta flera olika rena linjer; hos
korsbefruktande växter och djur
korsas linjerna med varandra, och
gränserna äro ej skarpa. Ärftligt
skilda stammar, som
vidmakthållas genom vegetativ förökning,
t. ex. odlade potatissorter (vilka
förökas medelst stamknölarna) 1.
fruktsorter (vilka förökas genom
ympning 1. okulering 1. med
sticklingar), kallas kloner.
Variationerna inom en ren linje (1. klon)
kallas modif ikatio’ner. De
orsakas av näringsförhållanden o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
