Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1583
Öga
1584
ningen av ögonlocken sker genom
ringmuskeln (se Muskler sp.
388). ögonhåren utgå från
ögonlockens främre ränder. På
yttre sidan förena sig ögonlocken
under spetsig vinkel, på den inre
är vinkeln avrundad till
ögon-v r å n. — I rummet mellan
ögonlock och ö., b i n d h i n n e - 1.
konjunktiv a’ Isäcken,
mynnar tårkörteln, som
ligger vid yttre (laterala)
ögonvin-keln och vars sekret, t å r v ä t s
-kan, skyddar ö. från intorkning.
Tårvätskan (1 %-ig alkalisk
koksaltlösning med 0,5 % äggvita)
uppsuges av tårkanalerna,
som börja på ögonlocksrändernas
insida nära inre ögonvrån för att
därpå förena sig till
tårsäcken, varifrån tårvätskan ledes
genom tårgången
(tårnäs-gången) till näshålan. — Genom
ögonmusklerna kunna ö. röras, i
regel samtidigt och likartat, hos
t. ex. kameleonter dock
oberoende av varandra. Hos människa
äro ögonmusklerna sex. De utgå
från ögonhålans inre del och
fästa sig i senhinnan framför
ögonbulbens ekvator. Fyra av dem
(en övre, en undre, en later al, en
medial) ha ett rakt förlopp,
medan en undre går snett utåt och
uppåt till bulben och en övre
snett inåt, där dess sena löper
igenom ett halvringformigt brosk,
som är fästat vid ögonhålans
övre, inre vägg, och därpå
vänder i spetsig vinkel bakåt och
utåt till ögonbulben. De raka
musklerna röra ö. uppåt, nedåt,
utåt och inåt. Den undre sneda
rör bulben uppåt och utåt, den
övre sneda nedåt och utåt. —
Om parietalöga se
Hjär-n a sp. 802 och Kräldjur sp.
1448. — Fysiol. Människa.
Ljusbrytningen regleras normalt
genom ackommodationen, så att ö.
vid ackommodationsvila är
inställt för seende på långt håll,
medan det ej kan sammanbryta
strålar tillräckligt för att ge
skarp bild på nära håll.
Ackommodationen s innervation
(nervtrådar från ne’rvus
oculamoto’-rius, som omkopplas i sympatiskt
ganglion) förlamas av atropin
och retas av pilokarpin och eserin.
Ackommodationen (i normalt ö.
hos 20-åring) behöves för seende
mellan 5 m. (fjärrpunkt)
och 10 cm. (när punkt);
avståndet mellan dessa punkter
kallas ackommodationsvidd. För
kortare avstånd än 10 cm. räcker den
ej till. Ackommodationsvidden
avtar med stigande ålder (jfr
Ögonsjukdomar: p r e s -
byopi sp. 1588). Vid
ackommodationen sker även ett riktande
inåt av ögonbulberna
(konver-ge’ns), vilket underlättar
bino-kulärt seende, samt en
pupillförträngning. Genom denna
avbländas randstrålarna (större
skärpa i bilden) och minskas
ljusintensiteten (skydd för
näthinnan) ; den inträder även, när ö.
utsättes för starkare belysning
(pupill a’rreaktio n).
Emmetropi, se R e f r a k ■
tion. L åh g s y n t h e t, se
Ögonsjukdomar sp. 1587 f.
Ett mått på synskärpan är
det omvända värdet av det minsta
avstånd, på vilket två lysande
punkter kunna särskiljas.
Synskärpan är vid god belysning
störst i fovea centralis, som vid
fixering av ett föremål
automatiskt inställes så, att den
uppfångar bilden. Vid skymning är
synskärpan bättre i näthinnans
övriga delar, varför man antar,
att tapparna (de enda
sinnescellerna i fovea centralis) äro
sinnesceller för stark belysning,
stavarna för svag. Tapparna äro
or
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
