Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öronsälar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1629
Öronsalar—ÖrsjÖ
1630
drypning av karbolsyra i
glyce-rinlösning, insnitt (paracente’s) i
trumhinnan, så snart exsudatet
hotar bryta igenom; vid
mastoi-dit ev. utrymning av varhärden.
Vid kronisk inflammation
spol-ningar, ev. utrymning av
sjuk-domshärden. Luftinblåsning
genom örontrumpeten är ofta
lämplig efter det akuta stadiet. — Vid
katarr i örontrumpeten kan
denna täppas till, och då luften
härvid resorberas ur mellanörat,
pressas trumhinnan in i detta.
—• Nedsättning av hörseln,
”lockslagning för öronen”, är spec.
vanlig hos barn med adenoida
vegetationer; dessa böra borttagas
i tid. —- Inflammation i
i n n e r ö r a t är en ytterligt
farlig ö. I bästa fall skadas hörseln
svårt, oftast griper infektionen
över på hjärnhinnorna, varifrån
den även kan vara härledd. I det
senare fallet kan hos barn
döv-stumhet uppstå. — En n e u r i’ t
i hörselnerven ger mer 1.
mindre nedsatt hörsel och kan
uppstå vid infektionssjukdomar,
förgiftningar och som följd av
starka explosioner 1. långvarigt
starkt buller (i industriell
sysselsättning). — I yttre hörselgången
förekomma rätt ofta f
uru’nk-lar. De äro mycket smärtsamma
och behandlas bäst med
insnitt 1. våtvärmande omslag. -—■
Veter. Vanligast är inflammation
i yttre hörselgången, som ofta
förekommer hos hundar och
kännetecknas av klåda, rodnad av
huden i öronmusslan, ömhet vid
öronroten och vanl. även
flytning-ar från hörselgången; djuret
skakar ofta på huvudet.
Behandling: tvättning av hörselgången
med tvål och vatten, pensling med
vätesuperoxid 1. 5 %-ig
lapislös-ning, inblåsning av torkande och
desinfekterande pulver, ss. lika
öronsalar. En art sjölejon,
delar stärkelse och zinkoxid 1.
jodoform 1. tannin och alun.
Öronsalar, Otari’idae, en fam.
Säldjur med tydliga, små
ytter-öron. Ö. kunna föra bakbenen
framåt vid rörelse på land.
Hanarna äro vanl. betydligt större
än honorna. Polygama. Under
fortplantningstiden leva ö.
flockvis på land. — Sjölejonet 1.
m a n s ä 1 e n, Eumeto’pias
juba’-ta, har relativt kort nos och små
ytteröron. Hanen bär en man av
långa hår längs ryggen. Hanens
längd intill 4 m. Stilla havet. -—
S j ö b j ö r n e n, ArctocFphalus
ursi’nus, har längre öron och nos.
Päls huvudsaki. mörkbrun.
Hanens längd intill 2,5 m. N. Stilla
havet. Jagas för sitt skinn, som
beredes till värdefullt pälsverk,
s. k. ”ofödd säl” 1. ”äkta säl”.
Örontrumpet, se
Hörselorgan sp. 1215.
Örråg, råg, behäftad med det
giftiga myceliet av en svamp,
En-doconi’dium temule’ntum (tillhör
Fu’ngi imperfe’cti), vilket
genomväver kornen, ö. förekommer
under år med regnigt
bärgningsväder och vållar vid förtäring
yrsel och mattighet.
Örsjö. 1. Socken i Kalmar 1.,
jämte Madesjö pastorat i Växjö
stift. 1,250 inv. — 2. Socken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
