Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Danmark
56
By vid Kerteminde. Fyn.
I Sverige blev dock Kristian
1463 fördriven, och, sedan han
1471 lidit nederlaget vid
Brunke-berg, uppgav han försöken att
återerövra det. Han efterträddes
av sonen Hans (1481—1513).
Denne delade Slesvig och Holstein
med sin broder Fredrik men
ökade sitt maktområde genom att
1497 återknyta unionen med
Sverige. Sin svenska krona förlorade
han dock 1501, då han också
lidit ett förkrossande nederlag
i ett krig mot Ditmarskens
bönder. Hans son Kristian II
(Tyrann) (1513—23), som var
en betydande statsman, sökte
höja bonde- och borgarstånden
på adelns och kyrkans
bekostnad, men hans hänsynslöshet och
grymhet gjorde honom snart
hatad. Hans politik, som framför
allt gick ut på att bryta Hansans
övermakt, misslyckades. Försöket
att kuva det upproriska Sverige
lyckades delvis genom Stockholms
blodbad (1520), men då både
Sverige under Gustav Vasa jämte
Hansan och den jylländska adeln
reste sig mot honom, måste han
gå i landsflykt. Härmed
upplöstes (1523) unionen med Sverige,
medan föreningen med Norge
fortsatte ända till 1814,
varunder detta land dock
småning
om nedsjönk till ett
osjälvständigt lydrike. I Kristians ställe
uppsattes hans farbror F r e
d-rik I (1523—33) på tronen. På
ett möte i Malmö 1524
ordnades D:s förhållanden till Sverige.
En reaktion inträdde mot
Kristian II:s demokratiska politik;
adelns och särskilt riksrådets
makt ökades. Luthers läror, som
redan under Kristian II vunnit
insteg i landet, utbreddes nu
genom Hans Tavsens verksamhet
och vunno understöd hos Fredrik
och adeln, som ville bemäktiga
sig kyrkans gods. Efter att ha
krossat ett upprorsförsök från
Kristian II :s sida avled Fredrik,
och ett kortvarigt interregnum
vidtog. Under sken av att vilja
befria den fångne Kristian
började nu Hansan i förbund med
det tysksinnade borgerskapet och
de förtryckta bönderna ett krig
(se Grevefejden), som
avsåg att göra D. till en tysk
lydstat. Detta misslyckades tack
vare adelns och den nyvalde
konungens Kristian 111 : s
(1534—59) motstånd. Sedan en
riksdag 1536 samtyckt till
katolicismens avskaffande, indrogs
kyrkans egendom, och den
danska kyrkan omorganiserades
under Bugenhagens ledning. D:s
städer utbrötos ur de adliga
länen och ställdes direkt under
konungen. Kristian delade 1544
hertigdömena Slesvig och
Holstein med sina bägge bröder.
Härigenom söndersplittrades på
ett ödesdigert sätt dessa land,
och den ur linjen
Holstein-Got-torps (se d. o.) besittningar
uppkomna halvsuveräna staten
utgjorde för framtiden ett hot mot
D: s yttre trygghet, särskilt
genom sitt närmande till Sverige.
Medan Kristians utrikespolitik
huvudsakligen varit vänd mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
