Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danssjuka - Dansvisa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Dansvisa—Dante Alighieri
106
dock båda småningom försvinna.
— Hos barn missuppfattas
sjukdomen ofta som okynne, vilket
kan föranleda skadliga
bestraffningar. Barnet bör naturligtvis
tvärtom behandlas milt;
skolgång bör absolut avbrytas; frisk
luft och kraftig föda äro av vikt.
Läkare bör anlitas för erhållande
av lämplig behandling.
Dansvisa, se Folkdans.
Dansö’r (fr. danseur),
dansare. — Dansö’s (fr.
dan-seuse), danserska.
Da’nte Alighie’ri, f. i Florens
1265, d. i Ravenna 1321, italiensk
diktare, tillhörde en ansedd
familj och åtnjöt under sin
uppväxt undervisning av den lärde
Brunetto Latini. Redan tidigt
började han taga del i det
offentliga livet, 1295 blev han medlem
av de hundrades råd, och 1300
var han en av staden Florens 12
priorer (ledare av
stadsförvaltningen). D:s parti, de s. k.
”vita” (bia’nchi), blev emellertid
inom kort övervunnet av sina
motståndare, de ”svarta” (ne’ri),
och jämte sina partikamrater
ställdes Dante till ansvar för sin
förvaltning, dömdes skyldig,
och förvisades för livstiden från
Florens. Under de år, som följde,
förde D. ett ostadigt
vandrings-liv i norra Italien, tidtals
uppehållande sig i Verona; sina sista
år tillbringade han i Ravenna,
vars härskare Guido da Polenta
var honom bevågen. D. begrovs i
kyrkan S. Francesco i Ravenna.
(Numera är hans grav i ett
mausoleum bredvid kyrkan.)
Han var förmäld med Gemma
Donati, av en känd florentinsk
familj, och hade med henne flera
barn. — Det tidigaste oss
bekanta alstret av D:s
författarskap är den självbiografiska
skildringen Vi’ta nuo’va, vilken
Dante Alighieri. Fresk av Giotto i
Palazzo del Podestä i Florens.
torde ha tillkommit på 1290-t.
Utgångspunkten för denna är
D:s kärlek till en under namnet
Beatrice omtalad ung kvinna,
säkerligen identisk med den år
1290 avlidna Beatrice Portinari,
dotter till den florentinske
patriciern Portinari. Verket
ut-göres av en cykel dikter
sammanknutna genom prosaskildringar
och kommentarier. Under tiden
närmast efter landsförvisningen
synes D. ha ägnat sig åt
vetenskapliga studier, vilka satte
frukt i det lärda verket II
Con-vi’vio (Gästabudet), där D. söker
giva en encyklopedisk överblick
över sin samtids vetande främst
på det filosofiska området.
Verket blev emellertid aldrig
fullbordat. Sin politiska åskådning
framlade D. i arbetet De
mona’r-chia; han uppställer här
grundsatsen om den kristna,
universella kejsarmaktens nödvändig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
