Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominion of Canada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Domkapitel
440
lutherska kyrkor den på annat
sätt organiserade stiftsstyrelsen.
Den romerska kyrkans
D.-insti-tution är framgången ur det
gammalkyrkliga presbyteriet (jfr
Presbyter). Anknytande till
dessa traditioner sökte på 700-t.
biskop Krodegang i Metz införa
en klosterartad regel, ka’non, för
biskopskyrkornas prästerskap,
k a n i’ k e r (lat. cano’nici).
Ka-nikerna skulle bo i ett och
samma, biskopen tillhörigt hus
(dor-mus), där de hade sovrum och
matsal gemensamma och där de
samlades till andaktsövningar
(av de härvid lästa ”kapitlen”
ur regeln 1. Bibeln kommer andra
delen av korporationens namn).
I huvudsak efter detta mönster
påbjöd därefter ett kyrkomöte i
Aachen 817, att sådan
organisation skulle införas vid varje
biskopskyrka och likaledes vid de
större icke-biskopliga (där
kapitlen sedermera fingo namnet
kollegiatkapitel). Från
900-t. råkade emellertid det
kanoniska livet i förfall: kanikerna
levde av prebenden (se d.
o.), bodde spridda och möttes
blott vid gudstjänsterna. I
samband med. den stora asketiska
reformrörelsen på 1000-t. (jfr
Cluny) sökte man reorganisera
kapitlen, nu med
egendomsför-bud för medlemmarna. Detta
gick dock ej att helt genomföra,
och så uppstod skillnaden
mellan de regulerade kanikerna, som
levde efter det strängare idealet
(t. ex. Augustin-korherrarna; se
Augustiner), och de
seku-lära 1. ”världsliga”. Till en
början vunno de förra ganska stort
inflytande, men från 1200-t. gick
det åter utför med det kanoniska
livet. Kapitlen bestodo emellertid
alltjämt ss. korporation och
fingo med tiden ökad betydelse
i kyrkans organisation ss.
biskopens rådgivande församling och
(från 1100-t.) med rätt till
biskopsval, vilket påvemakten dock
efter förmåga sökte kringskära.
Tridentinska mötet (1545—63)
sökte återföra dem till deras
andliga uppgifter, tillika
betonande deras hörsamhetsplikt
gentemot biskopen. De
förnämligare led. av ett kapitel
benämndes prelater. Högst i rang
stodo praepo’situs (prosten) och
archidia/conus (ärkedjäknen; se
Diakon). Bland de övriga
märkes schola’sticus
(skolmästaren), vilken förestod den med D.
förbundna domskolan, där de
blivande prästerna fingo sin
första utbildning. I Sverige, där
D.-institutionen var fullt
genomförd omkr. 1300
(kollegiatkapitel ha här aldrig funnits), voro
samtliga kapitel av sekulär
natur. — Vid reformationens
införande avskaffades
kapitelinstitutionen i alla protestantiska
kyrkor utom Englands och Sveriges.
I den anglikanska kyrkan, där
de alltjämt äro prästkapitel, ha
de emellertid förlorat sin
ställning ss. stiftsstyrelse och ha
väsentligen till uppgift att svara
för gudstjänsterna i hemortens
domkyrka. I Sverige rådde under
reformationstiden stor osäkerhet
om D:s befogenhet och
sammansättning, men någon principiell
ändring ägde icke rum. Med
gymnasiernas upprättande från
1620-t. leddes emellertid utvecklingen
in på en synnerligen egenartad
linje: D. rekryterades nu i
universitetsstäderna av teologie
professorerna, i övriga stift
övervägande av lektorerna vid
stiftsstadens gymnasium. D.
förvandlades m. a. o. från en rent
kyrklig inrättning till en
lärarförsam-ling. Denna förändring fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
