Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Easton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Ebb och flod
660
byggt på metodiska experiment
med hans eget minne och har
blivit av grundläggande betydelse
för minnesforskningen. Mycket
använd är hans handbok
Grund-züge der Psychologie (bd I 1902,
bd II påbörjat 1908, efter E:s
död fortsatt av Dürr).
Ebb och flod 1. tidvatten,
periodiska variationer i
havsytans höj dläge, förorsakade av
månens och solens attraktion. Med
ebb förstås havsytans sjunkande
till en viss nivå, lågvattnet,
med flod dess stigande till en
annan nivå, högvattnet. I
regel inträffa ebb och flod
vardera två gånger per dygn. Den
tid, som förflyter mellan två
flod- (resp, ebb-) tider, utgör
teoretiskt ett halvt måndygn.
Flod inträffar vid månens
passage genom meridianen och
uppstår samtidigt dels på den åt
månen vända sidan av jorden,
dels på den motsatta sidan. Det
senare fenomenet beror därpå,
att månens attraktion är störst
på den närmast månen belägna
punkten av jorden, av
medelstyrka längs en storcirkel på 90°
avstånd från sagda punkt och
minst i denna punkts
antipod-punkt, varigenom följaktligen
även här en anhopning av vatten
(från den stor cirkels område,
där ebb råder) äger rum.
Flodvågen följer den attraherande
himlakroppens (skenbara)
vandring runt jorden. Högsta flod,
springflod, inträffar, då sol
och måne samverka från samma
sida av jorden (vid nymåne) 1.
från motsatta sidor (vid
fullmåne) . Lägsta flod, n i p f 1 o d
(1. död tid) uppstår, då sol
och måne motverka varandra
(vid halvmåne).
Tidvattensföre-teelsen blir av många anledningar
synnerligen komplicerad. Genom
Ebb och flod.
de båda himlakropparnas
rörelser i olika och varierande plan
i förhållande till jordaxeln samt
genom skillnaden i längd å
soldygnet (24t) och måndygnet
(24t 50m 30s) förändras E.
lokalt till tid och intensitet. I
huvudsakligen av dessa faktorer
reglerad form uppträda E.
endast vid en del av djuphav
omgivna, isolerade oceanöar. Den
inre friktionen i vattnet
förorsakar merendels flodvågens
försening, så att floden inträffar
någon tid, ofta flera timmar, efter
månens meridianpassage. I
grunda havsområden blir flodvågen
ytterligare försenad. Flodvågens
fördröjning vid full- och nymåne
benämnes h a m n t i d. E. nå
i inhav, t. ex. Östersjön och
Medelhavet, ringa styrkegrad, så
att vid springflod havsytan
stiger högst 0,3—-0,5 m. I
trattfor-migt avsmalnande, stora
havsvikar eller sund, t. ex. i Engelska
kanalen och Bristolkanalen, är
skillnaden mellan havsytans
högsta och lägsta stånd särskilt
vid springflod mycket stor; vid
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
