Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Egypten
758
Deras medicinska skrifter (t. ex.
den s. k. Papyrus Ebers) visa
bland fullt riktiga iakttagelser
givetvis mycket, som är baserat
på ren vidskepelse. — Den
fornegyptiska profanlitteraturen
har, om man bortser från alla
officiella redogörelser, föga att
uppvisa. En del sagor och
enkla berättelser av
huvudsakligen didaktisk innebörd ha
bevarats till vår tid, ävensom
några hyllningsdikter till farao,
däribland en, som besjunger
Ramses II :s hjältemodiga kamp
mot hettiterna vid Kadesj. Av
större betydelse äro de religiösa
texterna och hymnerna, ss.
pyramidtexterna (se Pyramid)
och Dödsboken (se d. o.). — De
gamla egypterna voro ett fromt
folk. I deras religion förekom
ett synnerligen stort antal gudar,
som gärna ordnades i triader:
fader, moder och son. Varje
mera betydande ort hade i
allmänhet sin triad. Den mest
kända var Osiris, Isis och Horus
(se vidare Osiris). Vid sidan
av Osiris spelade framför allt
solguden, Re, en dominerande roll.
Denne, känd och dyrkad från E:s
allra äldsta tider, blev efter hand
av de högre bildade fattad ss.
det förnämsta gudomliga
väsendet, med vilket man sökte
förbinda än den ene, än den andre
av de populära lokalgudarna (jfr
A m o n. Atum).
Karaktäristiskt föi- den egyptiska
religionen är det ivriga sysslandet med
de döda och deras liv i den andra
världen. Ursprungligen tänkte
man sig väl detta liv fortsatt i
graven själv eller i dess närhet;
därav den utomordentliga
omsorg, med vilken de döda
gravsattes. Särskilt i sammanhang
med Re- och Osiriskulten
utformades emellertid också tanken
på en vandring genom den andra
världen och ett slutligt saligt liv
för de fromma i gudarnas
gemenskap (jfr Dödsboken; se
vidare Osiris). Ett utmärkande
drag var även de ända in i sena
tider envist kvardröjande
resterna av en forntida djurkult.
Gudomligheterna framställdes
gärna med djurhuvuden (jfr
Ane-pu), och särskilda djurarter
dyrkades ss. heliga, t. ex. Apistjuren
(se d. o.). — En egenartad
händelse iE:s religiösa historia
förtjänar slutligen att nämnas:
kättarkonungen Amenhotep IV: s
försök (omkr. 1370 f. Kr.) att
med undanträngande framför allt
av den mäktige Amon skapa en
monoteistisk och universalistisk
religion, samlad kring dyrkan av
Aton, solens livgivande glans.
Med ytterlig fanatism rasade han
mot allt, som påminde om de
gamla gudarna, och själv ändrade
han sitt namn till Echnaton.
Strax efter Amenhoteps död var
det emellertid förbi med denna
”reformation”. — Se vidare
Bes, N e f t v s, P t a h. T o t.
— DEN GREKISK-ROMERSKA
TIDEN (332 f. Kr.—640 e. Kr.).
När vid Alexander den stores
död 323 f. Kr. hans väldiga
rike upplöstes, erhöll Ptolemaios,
en av Alexanders skickligaste
generaler, E. på sin lott (jfr
Diadoker). Först förvaltade
han detta rike såsom
ståthållare, men sedan Alexanders ätt
under tronstriderna i
Makedo-nien fullständigt utrotats,
antog han 306 f. Kr. konungatitel.
Denne och hans närmaste
efterträdare voro synnerligen dugliga
härskare, och E. blev under dem
ett av den dåtida världens bäst
styrda och mäktigaste länder. I
det av Alexander grundade
Alexandria (se d. o.) uppstod
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
