Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Ekonom—Ekonomisk
806
och sedermera av Gustav III,
från vilkens tid de två lika stora
huvudbyggnaderna i sitt nuv.
skick härröra.
Ekono’m (fr. économe, av grek.
oi’kos, hus, och no’mos,
förvaltning), hushållare, förvaltare.
Ekonomi’ (se Ekonom),
hushållning (skonst) ;
hushålls-aktighet; penningställning. —
Ekonomibyggnader, hus
nödvändiga för utförandet av
de till ett visst yrke hörande
förrättningarna t. ex. i fråga
om jordbruk, boskapsskötsel. —
Ekonomideputerade,
benämning på de ledamöter av
riksdagens kamrar, som handha
vården av resp, kammares
ekonomiska angelägenheter. I A. K.
äro de tre, valda av kammaren;
i F. K. äro de kammarens tvenne
kanslideputerade. —
Ekonomimål, ekonomi- och
politimål, mål, rörande den
allmänna hushållningen och
allmän ordning. E. behandlas i regel
som förvaltningsärenden och
handläggas först av magistraten
1. K. B. och sedan av något
centralt ämbetsverk 1. K. M:t.
—-Ekonomirätt, sammanfattningen av i lagar och
författningar givna rättsnormer,
rörande den allmänna hushållningen
och den medborgerliga
näringsverksamheten.
Ekonomise’ra (se Ekonom),
hushålla, leva sparsamt.
Ekono’misk (se Ekonom),
hushålls-, som angår
hushållningen; besparande; sparsam. — E.
besiktning, se
Byggnadsskyldighet. — E. examen,
se Handelshögskola. — E.
fart, se Fart. — E.
förening, se Förening. — E.
historia, se Historia. —
E. lag, de ekonomiska
lagarna, beteckningar för det
förhållandet att en viss
ekonomisk företeelse har en hög grad
av allmängiltighet (jfr
Nationalekonomi); lag, som
enligt § 89 R. F. tillkommer
konungen ensam att stifta (se
Ekonomisk
lagstiftning). Ehuru oriktigt, användes
i dagligt tal begreppet E. även
om av konungen utfärdade
förvaltningsföreskrifter (instruktioner, reglementen, administrativa
befallningar m. m.). — E.
lagstiftning, den del av
lagstiftningen, varigenom
rättsnormer skapas till reglerande av
förhållanden, som uppkomma
mellan enskilda sinsemellan eller
enskilda och staten. Denna
lagstiftning tillkommer enligt § 89
R. F. konungen ensam. Utanför
densamma ligga dels
förvaltningsföreskrifter (jfr Ekonomisk
lag), dels den lagstiftning, som
utövas av konung och riksdag
gemensamt, dels den, som
tillkommer riksdagen som
beskatt-ningsmakt eller utövas i enlighet
med gällande reglementariska
föreskrifter för riksdagens egen
verksamhet, dess verks eller
ombuds. — I ekonomiska lagfrågor
har riksdagen endast rätt att hos
konungen anmäla sina
föreställningar och önskningar. Vid
önskningarna fäster konungen, sedan
han hört statsrådet, det avseende,
han för riket nyttigt finner. Det
är ofta förenat med stora
svårigheter att bestämma vad som skall
anses tillhöra E. eller allmän
lagstiftning. Tveksamma fall
hänföras i praxis under den senare och
avgöras således av konung och
riksdag gemensamt. Numera
avstår konungen ofta från sin
ekonomiska lagstiftningsrätt, även då
denna är odisputabel, genom s. k.
delegation, som kan vara
direkt, då konungen i proposition
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
