Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Eldningsanordningar
832
Orm- (överst) och polygonrost.
Genom
rökgastermometrar kan E. även i viss mån
kontrolleras. Genom dragmätare
(vattenmanometrar) mätes
undertrycket i askugn, rökkanaler
och skorsten. Stor tryckskillnad
mellan askugn och skorsten
tyder på att fyren är för tjock 1.
igenslaggad, liten tryckskillnad
på att fyren är för tunn, så att
luften obehindrat kan spela
igenom.
Eldningsanordningar. 1. Vid
eldning med styckformiga
bränslen sker förbränningen oftast på
roster, gjutna och
kokillhär-dade järnstavar av 500—S00
mm:s längd och 75—160 mm:s
höjd med parallelltrapetsformat
tvärsnitt och med den breda
basen uppåt, så att askan utan
svårighet kan passera mellan
rosterna och nedfalla i askugnen.
Rosternas bredd och avståndet dem
emellan varieras efter kolens
beskaffenhet. Rosterna indelas efter
sin form i raka, släta roster,
polygonroster och ormroster. De
sammansättas ofta till knippen
om 3—5 stycken. Rosterna
uppbäras av dödplåten invid
eldstadsluckan, av bärjärn på
mitten och av bryggan längst
in i eldstaden. Under rosterna är
asklådan 1. askugnen.
Bränslet inkastas genom en
öppning, tillsluten medelst
eldstadsluckan, som vanligen
är rörlig kring en vertikal axel;
till sjöss brukas oftast s. k.
balansluckor, vilka äro rörliga
kring en horisontal axel. På
lokomotiv brukas i allmänhet
skjutluckor. Eldstadsluckorna förses
med smärre, ofta med spjäll 1.
rosettventiler försedda öppningar,
genom vilka luft kan insläppas
över fyren. Rostytan får vid
handeldning aldrig vara längre
än 2 m., för att effektiv eldning
skall kunna äga ram. Med fria
rostytan förstås
sammanlagda arean av mellanrummen
mellan rosterna. Denna utgör vid
koleldning y3—y2 av totala
rost-ytan men är vid ved- och
torv-eldning 1/7—ys av densamma.
På lokomotiv placeras rosterna i
fyrboxen; för att möjliggöra
slaggning i denna användes
fallrost, vid vilken halva
rostsatsen kan nedfällas på en
gång, så att slagg och aska
glida ned i asklådan. För att
inskränka på det tidsödande och
besvärliga slaggningsarbetet
användes stundom s. k.
skak-rost, vid vilken rostytan är
uppdelad i smärre roster, som
röra sig av och an,
sönderbrytande slaggen. — I allmänhet är
rostytan horisontal 1. svagt
bak-åtlutande. På starkt lutande ros-
Eldningsapparat med kasthjul,
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
