Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrolys - Elektrolyt - Elektromagnetiska vågor - ELektromagnetism - Elektrometer - Elektromotorisk kraft - Elektron - Elektroner - Elektro-optik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Elektrolyt—Elektro-optik
924
Nicholson och Carlysle
sönderdelade vatten elektroly tiskt 1800,
och i början av 1800-t. utförde
Davy sina elektrokemiska
undersökningar, vilka ledde till
framställning av alkalimetallerna
genom E. av deras smälta
hydroxi-der. 1833 upptäckte Faraday, att
vid E. den utfällda mängden
ioner är proportionell mot den
förbrukade elektricitetsmängden,
och att en och samma
elektrici-tetsmängd avskiljer ekvivalenta
mängder ioner ur olika
elektroly-ter (Faradays
elektroly t i s k a lag). Den
elektrici-tetsmängd, som avskiljer en
gramekvivalent (se d. o.) av ett
ämne utgör 96,494 coulomb, vilket
överensstämmer med det
förhållandet, att en grammolekyl
innehåller 6,064 X 1023 molekyler
(Avogadros tal) och att varje ion
är laddad med 4,774 X 10~10
elek-trostatiska enheter. (Se
Elektroner och Elektriska
måttsenheter.)
Elektroly’t, se Elektrolys.
Elektromagnetiska vågor, se
Elektriska vågor.
Elektromagneti’sm, läran om
sambandet mellan elektricitet och
magnetism. E. grundades genom
H. K. örsteds upptäckt, att en
elektrisk ström förmår vrida en
magnetnål, som närmas till
strömledaren. Detta fenomen
studerades vidare av särskilt
Ampere, som bl. a. formulerade
den s. k. Amperes regel (se
Ampere). — Om en elektrisk ström
ledes genom en ledning, som
lindats omkring en stång av järn,
blir denna magnetisk
(elektro-magnet). Omvänt kan elektricitet
erhållas i en ledare, som rör sig
i ett magnetiskt fält (se
d. o.). Jfr Induktion.
Elektrome’ter, se E 1 e k t r
o-s k o p.
Elektromotorisk kraft, se P
o-t e n t i a 1.
E’lektron, grek., bärnsten
(även namn på en legering av
guld och silver). Ordet E. anses
ha givit upphov till orden
elektricitet och elektrisk,
emedan bärnsten vid gnidning
blir elektrisk.
Elektro’ner, elektriskt
laddade partiklar, som antagas ingå i
atomerna (se Atom) och som
spela en mycket stor roll vid
förklaringen av elektriska och
optiska företeelser. De negativa
elektronerna (1. E. i egentlig
bemärkelse) utslungas från
kato-den i t. ex. Röntgenrör (se
Röntgenstrålar) och bilda
de s. k. katodstrålarna. Likaså
bestå p -strålarna från radium (se
d. o.) av E. Elektricitet består
av E. 1.
elektricitetsato-mer (som de förr benämndes)
ungefär på samma sätt som
materien består av vanliga atomer.
En elektrons massa är endast
omkr. Yisjo av en väteatoms
massa. Dess laddning, den s. k.
elementar- 1.
enhets-laddningen är 0,00000000048
E’ S. E. (se
Elektriska’måtts-enheter) och lika stor som
laddningen hos en en värd ion (se
Atom och Elektroly s). De
partiklar, som på samma sätt
antagas bilda positiv elektricitet,
äro däremot aldrig mindre än
atomerna själva (se
Kanalstrålar). — Ljus antages vara
elektromagnetiska vågor i etern,
alstrade av elektronernas
svängningar omkring atomkärnan.
Elektro-opti’k, den
vetenskapsgren, som behandlar
sambandet mellan elektricitet 1.
magnetism och ljus. Se H a 11
-w a ck se f f ek t,
Starkeffekt, Zeemaneffekt och
Polarisation.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
