Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Emigration
982
sociala förhållandena avgjort
förbättrats. Den på 1880-t.
tryckande, av de främmande
världsdelarnas konkurrens på
spann-målsmarknaden framkallade
jordbrukskrisen hade i huvudsak
övervunnits genom införande av
tullskydd eller jordbrukets
omläggning till industrialiserad
smör- och fläskproduktion
(Danmark). En enorm uppblomstring
av industri och handel skapade
talrika nya förvärvsmöjligheter
(t. ex. i Ruhrområdet i
Tyskland). I stort sett upphörde nu
E. från Nordväst-Europa dock
med undantag för Norge och,
om än ej i fullt så utpräglad
grad, för Sverige. Visserligen
fortgår även från övriga
hithörande länder någon utvandring,
bl. a. på grund av de talrika
släkt- och vänskapsband E.
knutit över världshavet, men den
motväges i det närmaste,
stundom helt och hållet, av
folkströmmen i motsatt riktning. — Den
andra stora emigrationsperioden,
vilken kan anses sträcka sig fram
till världskrigets utbrott, hade en
annan karaktär än den första.
Totalantalet emigranter översteg
under perioden 25 mill. och även
per år räknat nådde
utvandrings-siffrorna en dittills osedd höjd
(1907: 1,8, 1913: 2,1 mill.).
Utvandringens tyngdpunkt var nu
flyttad till Öst- och Syd-Europa,
i första rummet Polen, Galizien
och Italien, vilkas folköverskott
sedan länge i 100,000-tal genom
säsongvandringar plägat söka
arbetsförtjänst i angränsande
länder. Nu kom till denna temporära
E. en minst lika stor permanent
sådan, fastän delvis lokaliserad
till andra landsdelar (t. ex.
Syd-Italien, medan
säsongutvandringen utgår från Nord-Italien).
Slaver och italienare med deras — i
jämförelse med västeuropéerna —
lägre krav på arbetsförtjänst och
levnadsstandard visade sig
mycket lämpliga att fylla särskilt
den amerikanska storindustrins
väldiga behov av olärd arbetskraft
till sådant pris, att det kunde
ur produktionskonstnadssynpunkt
kompensera de inhemska yrkesår
-betarnas höga löner. —
Världskrigets utbrott kan anses inleda
den tredje perioden i E :s historia,
vilken hittills utmärkts av en
i jämförelse med föregående tid
mycket ringa E. (1915—22
tillhopa c:a 3 mill.). Medan till
För. Stat, under (det från V,—
30/e räknade) budgetåret 1913—
14 invandrade ej mindre än
1,218,480 personer, sjönk med
krigsutbrottet motsvarande tal
till 326,700. Immigrationen höll
sig på ungefär samma nivå de
båda följande åren, men För.
Stat:s eget inträde i kriget
markeras genom en sänkning till
blott 110,618 1917—18. Siffran
för 1918—19 var föga högre
(141,132), men efter fredens
återställande inträdde en rask
stegring till 430,001 1919—20 och
805,228 1920—21. Vid denna tid
hade emellertid
krigskonjunktu-rens efterblomstring avlösts av en
ekonomisk världskris, följd av
svårartad depression och
enastående arbetslöshet. I Amerika
begränsades invandringen genom en
från 6 juni 1921 gällande lag, som
fixerade den årliga
immigra-tionssiffran till högst 3 % av
den i landet vid 1910 års
folkräkning bosatta befolkningen av
resp, nationaliteter, d. v. s. till c: a
357,000 för samtliga (därav 20,042
svenskar). De dåliga tiderna i
För. Stat, utgjorde ej någon
lockelse, och 1921—22 invandrade
blott 243,953 personer eller c: a
68 % av det medgivna antalet.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
