Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1019
Engelska språket
1020
sachsiskan och kentiskan i s.,
merciskan n. om Thames till
Humber, northumbriskan n. om
Humber (de båda senare kallas
med ett gemensamt namn
ang-liskan), motsvarande i modern
tid den sydliga dialekten,
mid-landdialekten och den nordliga
dialekten. Den s. k. skotskan är
en nordlig dialekt. — Olika
perioder. I språkets
utvecklingshistoria kunna följande perioder
urskiljas: den fornengelska till
omkr. 1050, den medelengelska
till omkr. 1450 och den
nyengelska. Fornengelskan eller
angel-sachsiskan hade i likhet med
tyskan ett invecklat
böjnings-system med talrika ändelser (i
plur. av subst.: -as, -an, -e, -a, -u,
o. s. v.) och en i stort sett
fonetisk stavning. I medelengelsk tid
övergingo flertalet obetonade
än-delsevokaler till -e, vilket i
absolut slutljud bortföll. Detta ledde
till radikala förändringar i
böj-ningssystemet, där vissa mera
motståndskraftiga ändelser, t. ex.
-es i substantivens pluralis- och
genitivformer började
förallmänligas. I nyengelsk tid förenklades
böjningssystemet ytterligare
(ändeisen -es intränger även i
verbalböjningen (i3:e pers. sing. pres.
i st. f. äldre -eth). Det
kontinentala (tyska) uttalet av vokalerna
(man, name, see, som i tyskans
Mann, Name, sehen) ersattes med
det engelska, och riksspråket
vann i stadga, enhetlighet och
allmän utbredning. — Lånord.
Intet europeiskt språk torde i sig
ha upptagit så många
främmande ord eller lånord som
engelskan, vilket åter
sammanhänger med landets politiska
historia. Till de latinska ord,
som inlånats redan på
kontinenten (s. k. kulturord: wine, Street,
mile o. s. v.), kommo under forn-
engelsk tid särskilt i och med
kristendomens införande många
andra, ofta hänförande sig till
kyrkan och dess verksamhet
(bishop, monk, nun, priest, school
o. s. v.). Huvudmassan av
latinska lånord — man har beräknat
att V5 av det klassiska latinets
ordförråd återfinnes i engelskan
— stamma dock från tiden för
de klassiska studiernas
återupplivande (1400—1600). — De
skandinaviska vikingarnas
erövring på 900-t. av n. och ö.
England, den s. k. Danelagen,
resulterade, sedan fredligare
förhållanden inträtt, i inlånandet av
talrika nordiska ord. Då flertalet
av dessa tillhöra språkets
alldagligaste ordförråd (they,them,
their, die, egg, leg, sky, cast, take
o. s. v.), är det troligt, att
befolkningen i dessa trakter under
en lång tid varit dubbelspråkig.
Talrika ortnamn i dessa delar av
England, t. ex. de på -by, -thorp,
-thwait (”tvet”), -fors, -toft, -fell
(”fjäll”), -with (”ved”, ”skog”),
äro av skandinaviskt ursprung.
— Av ännu större språklig
betydelse blev den normandiska
erövringen av England genom
slaget vid Hastings (1066).
Under de närmaste årh. var
franskan det tongivande språket,
använt i tal och skrift av så
gott som alla bildade personer.
Då därjämte det franska
befolkningselementet representerade den
högre kulturen, inlånades från
franskan ett mycket stort antal
ord dels med mera allmän
betydelse (pay, pass, use, proudent
o. s. v.), dels hänförande sig till
sådana områden, där franskan
av en eller annan anledning var
särskilt dominerande, t. ex.
krigsväsendet (army, archer, war,
battle), kyrkliga (religion,
ser-mon, pray) eller statliga
förhål
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
