Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
England
1064
Knut den store blev efter
häftiga strider med Ethelreds son
Edmund Järnsida
allena-härskare (1016—35). Knut, som
sedan blev konung även i Norge,
behandlade icke E. som erövrat
land utan respekterade
undersåtarnas rätt. Fred och ordning
rådde, och landet hämtade sig ånyo.
Vid den danska konungaättens
utslocknande 1042 erkändes
Ethelreds son Edvard
Bekänna-ren (d. 1066) som konung.
Emedan denne omgav sig med
normandiska gunstlingar, uppstod
ett nationellt parti under ledning
av den mäktige jarl Godwin och
dennes söner, främst Harald.
Den senare blev snart E:s
verklige regent och valdes efter
Edvards död till konung. Hans tron
var dock föga säker. Från Norge
kom konung Harald Hårdråde
med en stor här men blev
slagen vid Stamford Bridge 25
sept. 1066. Under tiden hade
en annan fiende, hertig Vilhelm
av Normandie, landat på E:s
södra kust. På mödernet
besläktad med Edvard Bekännaren,
hade han fått såväl dennes som
Haralds löfte att bli konungens
efterträdare. Han gjorde nu
anspråk på kronan gentemot
löftes-brytaren, som i grund besegrades
och stupade vid Hastings 14 okt.
1066. — De normandiska
konungarna (1066—1154).
Vilhelm Erövraren (1066
—87) erkändes som konung men
lyckades först efter ett par års
strider kuva hela E.
Motståndarna straffades med hänsynslös
stränghet. Stora landområden
konfiskerades och gåvos i län åt
normandiska stormän.
Härigenom överfördes feodalismen till
E. Den fick där en från
kontinentens avvikande form, då
Vilhelm i största möjliga mån
splittrade vasallernas län och lät
alla länsinnehavare avlägga
trohetseden direkt till konungen.
De normandiska stormännens
våldsamma framfart mot sina
nya underlydande kommo dessa
att söka skydd hos
konungamakten, som därigenom vann i
styrka. Så småningom smälte
dock angelsachsar och normander
samman. För att ordna
beskattningen lät Vilhelm 1086 upprätta
den s. k. Domesday book (sed. o.).
Efter Vilhelms död blev hans
andre son, Vilhelm II
Ru-fus (1087—1100), konung i E.,
medan Normandie tillföll den
äldre, Robert. Då den senare med
stormännens hjälp sökte erövra
E., nödgades Vilhelm söka stöd
hos det engelska folket. Alla
resningar undertrycktes med
framgång, men Vilhelm gjorde sig
genom grymhet och snikenhet
allmänt hatad. Bland annat låg han
i strid med kyrkan, som leddes
av ärkebiskoparna Lanfranc och
Anselm. Han efterträddes av sin
yngste broder, den duglige
Henrik I (1100—35). Denne sökte
också stöd hos den engelska
befolkningen och lovade hålla
hävdvunnen lag. Brodern Robert, som
försökte hävda sina rättigheter,
fråntogs Normandie. Henrik hade
förmått stormännen att erkänna
dottern Matilda, änka efter
kejsar Henrik V och omgift med
Gottfrid Plantagenet, greve av
Anjou, som hans efterträderska,
men efter hans död lyckades hans
systerson Stefan av Blois
(1135—54) bemäktiga sig tronen.
Stefans regering blev en enda
lång strid mot Matilda och
slutade med att hennes son Henrik
erkändes som tronarvinge. -—
Huset
Anjou-Plantage-net (1154—1485). Henrik II
(1154—89) blev en av sin tids
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
