Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
England
1078
pendenternas ledare, lät då med
våld fördriva ur underhuset 143
av dess ledamöter, och av det
återstående s. k.
rumpparlamen-tet anklagades Karl för
högförräderi och avrättades, jan. 1649.
— Republiken (1649—60).
E. förklarades för republik,
Com-monwealth. Styrelsen bestod av
ett statsråd, av vars 41 led. de
flesta togos ur underhuset,
överhuset avskaffades.
Presbyteria-nernas och ro jalisternas
resningar i Skottland och Irland
kuvades av Cromwell och hans
måg Ireton under oerhörd
blodsutgjutelse. Karl I:s son, som av
skottarna erkänts som konung
under namn av Karl II, måste
gå i landsflykt.
Navigations-akten (se d. o.), som antogs av
parlamentet 1651 och var riktad
mot Hollands övervälde pä havet,
invecklade E. i krig med
Holland. Detta stred dock mot
Cromwells politik, som gick ut
på att samla alla protestantiska
makter i ett stort förbund.
Då därtill parlamentet genom
särskilda valbestämmelser sökte
trygga omval av dåv.
ledamöter, upplöste Cromwell det med
våld 1653 och lät utropa sig till
”protektor”. Genom en kraftig
utrikespolitik höjde nu
Cromwell Englands anseende. Kriget
med Holland avvecklades, E.
närmade sig Sverige och
Frankrike samt började krig med
Spanien, vilket bl. a. ledde till
Jamaicas erövring. Mindre
lycklig var inrikespolitiken, och hans
enda stöd var den honom
tillgivna hären. Parlamentet blev
visserligen flera gånger inkallat,
men varje samarbete med
pro-tektorn visade sig omöjligt.
Regimen urartade till en ren
militärdiktatur, och landet
indelades i militärdistrikt. Före
sin död 1658 utsåg protektorn
sonen Richard Cromwell
till sin efterträdare, men denne
var icke vuxen sitt svåra kall
utan nedlade snart sin värdighet.
Landet hade nu tröttnat på det
republikanska experimentet, och
r oj alisterna reste huvudet.
General Monk, som kommenderade i
Skottland, intågade i London,
sammankallade de kvarlevande
led. av det långa parlamentet
och inkallade Karl II. — De
sista Stuartarna (1660—
88). Den s. k. restaurationen
åsyftade ett återställande av
tillståndet före revolutionen, och Karl
II (1660—85) mottogs med
allmän entusiasm. Han samlade det
s. k. kavaljer sparlamentet, vari
episkopalkyrkans anhängare voro
i majoritet och genomdrevo
stränga lagar mot dess
motståndare, som gemensamt betecknades
ss. clissenters. Karl däremot, som
hade katolska sympatier, ville
bereda dem lättnader. Därvid
fick han även sin ledande
minister Clarendon emot sig och tog
då det föga ärofulla slutet på
ett kort sjökrig mot Holland som
förevändning att avskeda denne
1667. Hans nya rådgivare, den
s. k. Cabalministären, blevo hans
lydiga redskap. För att undgå
parlamentets med ökad
skattebe-villning förenade kontroll
närmade han sig Ludvig XIV och
avslöt med denne ett hemligt
fördrag i Dover 1670, varigenom
han fick stora subsidier mot löfte
att hjälpa Frankrike i kommande
krig och att införa katolicismen
i E. Men då han tog första
steget på denna bana genom ett
toleransedikt, nödgades han 1673
av parlamentet att godkänna
testakten, som uteslöt dissenters
från alla ämbeten. Misstron mot
konungen och katolikerna blev
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
