Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Epos
1130
redan på ett mycket tidigt
stadium, om också de nationella E.,
vi numera känna, fått sin
definitiva form först under senare och
mera utvecklade kulturperioder.
— Bland de utomeuropeiska
litteraturerna äger särskilt den
indiska en omfångsrik episk
diktning, sammanfattad i de bägge
väldiga, under olika tider
tillkomna diktcyklarna
Mahabha-rata och Ramayana, i vilka
historiska, mytologiska och
religiösa beståndsdelar blandats.
Även den senare, till
Krisjna-kulten knutna indiska
religions-utvecklingen har framkallat
talrika episka dikter. Persien fick
sitt nationalepos omkr. år 1000
genom F i r d a u s i, vilkens stora
dikt Sjahname
(Konungaboken) skildrar Persiens historia
med en rikedom av inlagda
mytiska och fantastiska episoder. I
den äldre hebreiska litteraturen
torde även ha förekommit episka
dikter [t. ex. Boken om Herrens
(Jahves) krig, cit. i 4 Alos. 21:
14], som nu blott äro kända i
fragment. — Sin högsta
utveckling nådde den folkliga episka
diktningen på grekiskt område
med de bägge dikter, Iliaden och
Odyssén, som knutits till
skalden Homeros’ namn (trol. från
800- och 700-t. f. Kr.). I
anslutning till de homeriska dikterna
skrevos under hellenistisk tid ett
betydande antal E. av växlande
värde (t. ex. A p o 11 o n i o s’
från R o d o s Argonautika).
Den romerska epiken är
likaledes påverkad av Homeros. Dess
främsta verk är V e r g i 1 i u s’
Aeneiden, en dikt om den
trojanske hjälten Aeneas’ irrfärder,
buren av djup och allvarlig
reli-giöst-patriotisk tendens; både
genom sin form och sitt innehåll
har denna dikt fått stor betydelse
för den europeiska epikens
utveckling. — Inom
medeltidslitteraturen är epiken rikt företrädd.
Ryktbara E. äro t. ex. Chanson
de Roland (Rolandssången, se d.
o.) från omkr. 1100, som skildrar
Karl den stores härtåg till
Spanien och är den mest berömda av
de franska hjältedikterna (se
Chanson de geste), samt
Nibelungenlied, en från omkr. år
1200 stammande sammanfattning
av sagorna om Siegfried,
Bryn-hild och Etzel. Omkr. år 1200
uppstår den s. k. höviska epiken,
vilken återspeglar den samtida
kulturens chevalereska och
romantiska ideal (se Bretonska
romanerna). Bland dess
representanter märkas Hartmann
v. Aue (Der arme Heinrich),
Gottfried v. Strassburg
(Tristan und Isolde) och W o 1 f
-ram v. Eschenbach
(Parzi-val). Under den senare
medeltiden utvecklas dels ett
satiriskt-didaktiskt epos (Roman de la
rose av Guillaume de Lorris
och Jean de Aleung), dels
ett omfattande djurepos (Roman
de Renart; den viktigaste
versionen författad av en flamsk
diktare vid namn W i 11 e m omkr.
1250, omarbetad och utvidgad på
1300-t.). — I och med
renässansens genombrott börjar det
klassiska E. att uppställas som norm
för all episk diktning
överhuvudtaget. Under anslutning till
Ver-gilius dikta Trissino
(L’Ita-lia liberata da’ goti), R o n
-s a r d (La Franciade) m. fl.
Romantiska drag framträda hos
Ar i o sto (Orlando furioso) och
T a s s o (Gerusalemme liberata),
16- och 1700-t:s E. är
övervägande historiskt-didaktiskt, ofta med
allegoriskt inslag (Voltaires
La Henriade; på svenskt område
Dalins Den Swänska Friheten,
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
