Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik, svenska furstar - 4. Erik Magnusson - Erik, danska konungar - 1. Erik l. Haarek d. ä. - 2. Erik Barn l. Haarek d. y. - 3. Erik Ejegod - 4. Erik Emune
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Erik
1158
land och. delar av Uppland som
hertigdöme, vilket han dock
tillträdde först 1302. Ehuru
ärelysten och trolös, vann E. genom
tapperhet och höviskhet talrika
anhängare bland stormännen. E.
råkade snart (1304) jämte
brodern hertig Valdemar i konflikt
med konung Birger och dennes
mäktige marsk Tyrgils Knutsson,
som besatte E:s hertigdöme.
I Kolsätersfördraget 1305 måste
hertigarna avstå sina
besittningar, vilka de dock återfingo,
sedan de 1306 i samförstånd
med Birger störtat marsken. S. å.
blev Birger på Håtuna fängslad
av sina bröder och 1308 tvingad
att till dem avstå större delen
av sitt rike. Birger flydde till
Danmark och återupptog med
Erik Menveds hjälp kampen mot
E., som även råkade i konflikt
med Håkan V av Norge, med vars
dotter Ingeborg han 1302 trolovat
sig. I freden i Hälsingborg 1310
lyckades E. dock hävda sin
ställning och tillförsäkra sig ett
västsvenskt hertigdöme, bestående av
Västergötland, Dal och
Värmland, till vilket han kunde lägga
sitt danska län Nord-Halland och
sitt norska Kungahälla. Hans
makt ökades än mer, sedan hans
son med Ingeborg, Magnus
(Eriksson), 1316 utsetts till
Norges tronföljare. Vid ett besök
hos Birger i Nyköping blev E.
jämte Valdemar förrädiskt
tillfångatagen (1317) och omkom
f. å. i fängelset, trol. av hunger.
Den viktigaste källan till E:s
historia är Erikskrönikan. -— 5.
E., f. 1889, d. 1918, hertig av
Västmanland, yngste son till
Gustav V.
Erik, danska konungar. ■— 1.
E. 1. H a a r e k d. ä., d. 854, son
till konung Godfred, gjorde sig
med svensk hjälp 814 till konung
Hertig Erik Magnussons stora sigill.
(Jfr ill. till Folkungaätten.)
över en del av Danmark och
bemäktigade sig 827 hela riket.
Under E:s tid företogos flera
vikingatåg till Frisland och själv
ödeläde han Hamburg 845. E.
till-lät Ansgar ånyo missionera i sitt
land och bygga en kyrka i
Slesvig. — 2. E. Barn 1. H a a r e k
d. y., den förres son 1. sonson, d.
omkr. 870, efterträdde E. 1 854.
E. gynnade också Ansgar och är
den förste danske konung, som
inlett förbindelser med påven. —
3. E. Ejegod (E. den alltid
gode), d. 1103, son till Sven
Estridsson, efterträdde brodern
Olof (Hunger) på tronen 1095. E.,
vars regering gynnades av goda
år, var tapper och folkkär. Han
bekämpade venderna och erövrade
Holstein, Vagrien och Rügen. På
ett möte i Kungahälla 1101
medlade E. fred mellan Inge d. ä.
av Sverige och Magnus Barfot
av Norge. Varmt religiöst
intresserad, utverkade han av påven sin
broder Knuts (den helige)
kano-nisering och arbetade på
upprättandet av ett nordiskt
ärkebiskopssäte i Lund. E. avled på
en pilgrimsfärd till Palestina. -—
4. E. E’m u n e (”den
minnesvärde”), den förres oäkta son, d.
1137, sökte efter sin halvbroders,
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
