Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
Europa
1282
vid Atlanten och Nordsjön) och
stäpper (i s. Ryssland). — I
Medelhavsländerna har den
gamla kulturen starkare än i det
övriga E. förändrat den
ursprungliga växtvärlden. Skogar äro där
sällsynta och utgöra vanl. glesa
dungar av ständigt gröna
lövträd, ss. ekar, lager, oliv m. m.
För övrigt märkas den enda i E.
vildväxande palmen
(dvärgpalmen), på Pyreneiska halvön
korkekar, av barrträd pinje och
cypress. Vidsträckta områden
upptagas av ett slags hed, ”macchia”,
med buskar och låga träd. — Av
kulturväxter äro blott få
inhemska i E., ss. vitbetan och
vin-rankan. Av de övriga, från andra
världsdelar införda, märkas
särskilt de vanliga sädesslagen,
potatis, tobak, lin och hampa, samt
talrika fruktväxter (i s. E.
särskilt oranger). Jfr
Växtgeografi. — Befolkning. Av E:s
äldsta befolkningsskikt från
historisk tid fortlever i baskerna,
kring Pyrenéerna, en rest av de
forna i b e r e r n a. En annan
kvarleva utgjorde etruskerna i n.
Italien, som nu äro utdöda 1.
uppgått i andra folk. I nuv. tid
tillhör huvudmassan den vita
rasen och indo-europeiska
språkfamiljen. Denna har
i E. småningom uppdelats i skilda
folkstammar. Kel terna, som under
äldre järnåldern hade sin
storhetstid och behärskade mell. och
v. E., finnas nu endast i
Irland, Wales, Skottland och
Bretagne. Grekerna, nu starkt
utblandade, behärskade en gång
med sitt språk och sin kultur de
ö. Medelhavsländerna men fingo
vika för nu utdöda italiska folk,
bland vilka romarna satte sin
prägel på de olika folken inom
sitt världsvälde. Av dessa av
romersk kultur genomsyrade men
genom folkvandringarna starkt
uppblandade folk uppstod en ny
grupp, romanska folk, till vilka
förutom italienarna, räknas
fransmän, spanjorer, portugiser
och rumäner. Germanerna, som
från ett område kring s.
Östersjön utbredde sig i synnerhet åt
s. och v., omfatta nu de nordiska
folken, holländare, flamländare,
engelsmän och tyskar. Inom dessa
senares språkområde har länge
strid stått med ytterligare en
indo-europeisk folkgrupp, den
slaviska, och gränsen dem
emellan har vid upprepade tillfällen
förskjutits. Därför finnas inom
nuv. Tyskland lämningar av
slavisk befolkning, t. ex. sorberna i
Brandenburg. Alen eljest upptaga
slaverna främst ö. E. samt stora
områden i dess mell. och s.ö.
delar. De västslaviska polackerna
ha jämte tjecker och slovaker
efter världskriget erhållit
politisk självständighet. Inom den
sydslaviska gruppen ha särskilt
serberna gjort sig gällande och
med sig statligt inkorporerat de
med dem besläktade slovenerna
och kroaterna. Aled serberna
stambefryndade äro bulgarerna.
Bland östslaverna urskiljer man
i främsta rummet storryssar och
lillryssar (rutener 1. ukrainare).
Särskilt de förra ha uppburit det
ryska väldet och givit det dess
ofantliga utsträckning. Till
indo-européerna höra vidare albanerna
samt slutligen baltiska folk:
letter och litauer. Ytterligare en
ras är representerad i E.,
nämligen den mongoliska. Starkt
uppblandad fortlever den i de
finsk-ugriska folken finnar och
ester, under det den mera rent
företrädes av lappar och en del
stammar i Ryssland, ss. syrjäner,
mordviner och tjeremisser.
Senare invandrare av finsk-ugrisk
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
41. —Le x. III. Tr. 11. 9. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
