Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europe - Eurotas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Eurotas—Eustachio
1290
cisk prinsessa, som Zeus,
förvandlad till tjur, bortförde till
Kreta, där hon födde honom
sönerna Minos och Radamantys.
Enligt någras mening skall E.
genom sitt överförande från
Asien till Kreta ha givit sitt
namn åt världsdelen Europa, en
myt, som möjligen har sitt
upphov i namnets ljudlikhet med av
fenicierna använd beteckning på
Västerlandet.
Euro’tas, nu I r i, flod på
Pe-loponnesos, genomflyter
landskapet Lakonien. Vid E. låg det
gamla Sparta.
Eurybi’ades, spartan,
överbefälhavare över grekiska flottan i
slaget vid Salamis (480 f. Kr.).
Eurydi’ke, i grek. myt. Orfeus’
maka. Sedan hon dött av ett
ormbett, fick Orfeus av
underjordens härskare tillåtelse att
föra henne tillbaka till jorden
på villkor att han under vägen
ej vände sig om efter henne. Då
han bröt mot detta, hämtades
E. av Hermes tillbaka till
underjorden. Denna episod skildras
bl. a. i en berömd marmorrelief
från 400-t. f. Kr. (i Neapels
museum), tidigare tydd som cn
framställning ur Orestessagan.
Euryto’p (av grek. eury’s,
bred, och to’pos, trakt) kallas en
organism, som kan trivas på
uppehållsorter av olika
beskaffenhet, t. ex. med avseende på
temperatur: euryte’rm (grek.
tErme, värme);
ljusförhållanden : eu r y f o’ t i sk (grek, fos,
ljus); vattnets salthalt:
eury-hali’ n (grek, hals, salt) 1.
djup: euryba’tisk (grek.
baty’s, djup) organism. Motsats:
stenoto’p (grek. st Enos,
trång), resp. stenote’rm o. s. V.
Euse’bios, grekiska kyrkomän,
av vilka de märkligaste äro: 1.
E. av C a e s a re’a, d. 340, biskop
Hermes, Eurydike och Orfeus. Grekisk
marmorrelief.
i Caesarea vid Medelhavet 314,
representant för Origenes’ skola.
E. deltog bl. a. i Niceamötet, där
han spelade en framträdande
roll vid fastställandet av den
slutligen antagna bekännelsen,
liksom han i fortsättningen övade
ett betydligt inflytande på
kejsarnas kyrkopolitik. Till
eftervärlden har hans namn gått
framför allt genom hans
märkliga kyrkohistoria, den första i
sitt slag, vilken behandlar tiden
fram till 324 (övers, till sv. av
O. W. Lemke, 1878). — 2. E.
av N i k o m e’ d e i a, d. omkr.
341, biskop, en av de
verksammaste deltagarna i den arianska
striden. E. tog sig redan från
början an den fördrivne Areios,
blev själv vid Niceamötet
lands-förvist men återkom efter tre år
och framträdde då ss. Atanasios’
farligaste moståndare,
genomdrev hos kejsaren Atanasios’
första landsförvisning och blev
själv (338) biskop i
Konstantino-pel. Mot slutet av sitt liv vigde
han Wulfila till goternas biskop.
Eusta’chio [-kiå], B arto -
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
