Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filip ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1533
Filip
1534
F: s talrika fiender förenade sig
sedan i en koalition, men F.
tillfogade deras armé ett förintande
nederlag vid Bouvines 1214. F:s
inre styrelse var ytterst
betydelsefull. Han satte en gräns för
storvasallernas självsvåld,
skapade en ny administration med
pålitliga ämbetsmän, samt
gynnade städerna, särskilt Paris, vars
universitet organiserades genom
F:s viktiga privilegier. — 3. F.
III, den djärve, f. 1245, d.
1285, den föreg:s sonsons son,
efterträdde 1270 sin fader,
Ludvig IX. F. företog två
resultatlösa fälttåg till Spanien, det
senare för att hämnas ”sicilianska
aftonsången” (se d. o.). Under
hans regering förenades genom
arv stora delar av Syd-Frankrike
med franska kronan. — 4. F. IV,
den sköne, f. 1268, d. 1314,
den föreg:s son, blev 1285
konung. F. var en kraftfull och
hänsynslös regent, som med hjälp
av sina lågbördiga ämbetsmän
(”legisterna”) fortsatte de
föregående konungarnas antifeodala
politik. Han lyckades även lägga
Champagne och Lyon under
kronan, men hans försök att beröva
Edvard I av England dennes
besittningar i s.v. Frankrike
misslyckades. F. erövrade det rika
Flandern, men ett fruktansvärt
uppror i Brügge, följt av ett
franskt nederlag vid Courtrai
1302 medförde, att han i en fred
1304 endast behöll dess v. del.
Den viktigaste episoden i F:s
regering var hans strid med
påven Bonifatius VIII (se vidare
d. o.), som motsatt sig F:s
beskattning av den franska kyrkan.
För att vinna folkets stöd
sammankallade F. 1302 en fransk
riksförsamling (se É t a t s g
é-n é r a u x). Segern över
påvemakten beseglades genom att F.
lät välja sin anhängare,
ärkebiskopen av Bordeaux, till påve,
vilken sedan förläde sitt residens
till Avignon (se d. o.). Med
dennes stöd lyckades F. efter en
orättfärdig process krossa
tem-pelherreorden och bemäktiga sig
dess oerhörda egendomar (1312).
I Frankrikes administration
genomförde F. många
centraliserande reformer, bl. a. genom att
öka Parisparlamentets makt samt
skapa ett kungligt råd (Grand
conseil) och en räknekammare
(Chambre des comptes). — 5. F.
V, den långe, f. 1294, d. 1322,
den föreg:s son, efterträdde
brodern Ludvig X 1316. Lät 1317
riksständerna bekräfta den s. k.
saliska lagen, som utestängde
kvinnor från arvsrätt till kronan.
— 6. F. V I a v V a 1 o i s, f. 1293,
d. 1350, sonson till F. 3, blev
efter sin kusin Karl IV: s död
1328 på grund av saliska lagen
(se F. 5) hyllad som konung. Då
Edvard III av England, en
dotterson till F. 4, enligt feodalrätt
hade bättre anspråk på tronen,
utbröt mellan denne och F. 1337
ett krig (se
Hundraårskrigen). Med undantag för
förlusten av Calais, ökade F. sitt rike
bl. a. genom förvärven av
Dau-phiné. F. införde många tunga
skatter, bl. a. gabellen (se d. o.).
Filip (ty. Philipp), den
ädelmodige, lantgreve av Hessen,
f. 1504, d. 1567, hörde till Luthers
tidigaste furstliga anhängare,
arbetade på enighet inom
reformationen och utlyste
religionssamta-let i Marburg. Som en av ledarna
för Schmalkaldiska förbundet
blev han snart reformationens
främste politiker och krigare.
Efter sin vapenbroder Johan
Fredriks av Sachsen nederlag
1547 ville han underhandla med
kejsaren men blev förrädiskt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
