Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1581
Finland
1582
F. Under stenålderns tredje
period (c:a 2,500—2,000 f. Kr.)
uppdyker ett nytt folk med högre
kultur, kännetecknad av de
vackra s. k. båtyxorna, efter
vilka folket av arkeologerna
kallats båtyxefolket. Dessa
samtidigt från Skandinavien
kända invandrare ingingo en
blandning med de urspr. invånarna.
Båtyxefolket förmodas numera
ha varit från s. inkommande
in-do-européer. Med bronsåldern
intränger en torftig svensk kultur,
sannolikt genom från Sverige
inflyttade stammar. Till en
början berördes därav ett
jämförelsevis ringa område vid s.v.
kusten. Omkr. 1100—950 försköts
bebyggelsen uppåt v. kusten till
Kumo älvs nedre lopp. Vid denna
tid inföll bronsålderns
blomst-ringsperiod i F., med delvis
inhemsk tillverkning av
bronsredskap och vapen samt
kännetecknad av transitotrafik till de
samtida kulturcentra i Ryssland.
Kulturströmmen från Sverige mötte
en från ö. Ryssland kommande
strömning. Den förra fortsätter
delvis under den äldre järnåldern,
som varade ända till det första
årh. e. Kr. och som är den
fattigaste och minst kända
perioden av F:s förhistoria.
Förklaringen till kulturens
tillbakagång är förmodligen att söka
i den klimatförsämring, som nu
övergick Norden. Från en del
trakter har den germanska
befolkningen möjligen utvandrat.
Under den romerska järnåldern
(till 400 e. Kr.) bryter en baltisk
kulturström in över v. F.,
förande med sig föremål av samma
typ, som anträffas i de
östbaltiska länderna. De inflyttande
stammarna utbreda sig inåt n.
Egentliga F., Satakunta, s.
Österbotten och s. Tavastland och kom-
ma därvid i beröring med den
äldre germanska bebyggelsen, varvid
småningom en
baltisk-skandinavisk biandkultur uppkommer. Nu
invandrade finnarna från.
Estlands kusttrakter. Under följande
skede (folkvandringstiden) som
f. ö. är rikt på fynd, ökas det
skandinaviska inflytandet.
Antalet fynd i F. av t. ex. romerska
mynt och smycken är dock
obetydligt mot i Sverige. Kulturens
karaktär är alltjämt blandad
finsk-skandinavisk. Från slutet
av folkvandringstiden har en
finsk stam, karelare, utbrett sig
från s.ö. inåt F. — Under
vikingatiden inträdde ett
försvagande av de skandinaviska
elementen i F:s kultur. De svenska
vikingatågen gå förbi F. till
Ryssland. Därunder tillväxer det
finska elementet i s.ö. F. på
bekostnad av det svenska. Glest
spridda påträffas här
”vikinga-säten”, medan åter sådana
anla-des i större antal vid norra
La-dogakusten med utgående från
varjagernas stamhåll
Aldeigju-borg vid sjöns s. strand. — Äldre
medeltiden. Först under
århundradena efter vikingatidens
slut har den svenska bebyggelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
