Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1585
Finland
1586
i rätten att utöva konungaval
(1362). F:s måhända märkligaste
medeltidsbiskop var Magnus
Ta-vast (1412—50), som
synnerligen kraftigt bidrog till
höjandet av kyrkans anseende utåt.
Magnus III Stjernkors
(1489—-1500) var den mest europeiske
bland F:s medeltidsbiskopar,
utmärkt för icke blott kyrkligt utan
även fosterländskt nit. Att
Viborg vid ryssarnas infall i F.
1495—96 kunde avslå angreppen,
berodde väsentligen på hans
outtröttliga omsorger och
slotts-hövitsmannen Knut Posses
för-svarsanordningar (”viborgska
smällen”). Till gränsens försvar
och till skydd för de nybyggare,
som bosatt sig ö. om denna på
ryskt område, uppförde
riks-hövitsmannen Erik Axelsson Tott
redan 1475—77 fästet Olofsborg
i hjärtat av det gamla
kolo-nisationsdistriktet Savolaks. Ofta
utdelades F. ss. län åt Sveriges
mäktigaste stormän, t. ex. Bo
Jonsson (Grip), Karl Knutsson
och Sten Sture d. ä. Under de
sista unionsstriderna led landet
svårt; danskarna behöllo länge
fotfäste i landet, och först 1523
vunno Gustav Vasas anhängare
under ledning av Erik Fleming
seger. — Nyare tiden.
Samtidigt började den lutherska läran
predikas. F:s egentlige
reformator var Michael Agricola (se
Agricola 5). Johan (III),
som 1556 blivit hertig av F.
och fått dess s.v. del i förläning,
residerade en tid i Åbo. Då
hans planer att utvidga sitt
hertigdöme med delar av
Est-och Livland kommo i konflikt
med Erik XIV: s politik, indrog
denne Johans län och intog Åbo
1563. Jolian gav sedermera F.
titeln storfurstendöme (1581).
Sedan kriget med Ryssland 1570
ånyo utbrutit, härjades s.
kusttrakterna ohyggligt av fiender.
Efter Teusinafreden 1595
inkvarterades knektarna bland
allmogen, varvid deras övergrepp
föranledde utbrottet av ett svårt
bondeuppror, främst i Österbotten,
kallat ”klubbekriget.” Det
kvästes slutligen 1597 av
riksamiralen Klas Fleming, Sigismunds
starkaste stöd i riket. Efter hans
död måste Karl tvenne gånger,
1597 och 1599, med härsmakt
besöka F. för att där trygga sitt
välde. Stolbovafreden med
Ryssland 1617 lade till det svenska
statsområdet större delen av det
nuv. finländska Karelen
(”Kex-holms län”), som dock icke
administrativt förenades med det
övriga F. Vid 1600-t:s början
sammanträdde F:s ständer några
gånger på ”lantdagar” 1.
provinsmöten, men i regel deltogo de i
de svenska riksdagarna till 1809.
Gustav II Adolfs regering bragte
landet en egen hovrätt i Åbo 1623,
Kristinas förmyndare ett
universitet, som under namn av Åbo
akademi öppnades 1640. Dess
skapare och förste kansler var Per
Brahe (se Brahe 3), vars
verksamhet ss. generalguvernör blev
ytterst betydelsefull (”grevens
tid”), bl. a. genom grundandet
av flera städer. En härd för
vetenskapligt arbete var nu
skapad, som gav F:s huvudort ökad
betydelse. Karl XI :s
reduktion (1680 och f. å.)
innebai-särskilt för F. en stor
omvälvning, i det nästan hela landet
var bortförlänat i grev- och
friherrskap, som nu alla indrogos.
Det ryska angreppet under Karl
X Gustavs tid avvärjdes utan
större lidanden för F: s invånare,
men desto större olyckor medförde
det stora nordiska kriget.
Ryssarna översvämmade 1713—14 s. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
