Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indofenin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1351
Indoxylsvavelsyra—Induktion
1352
tig mellanprodukt vid
indigo-fabrikationen.
IndoxyTsvavelsyra, C8H6NH
(OSO2OH), den sura
svavelsyre-estern av indoxyl, förekommer ss.
kaliumsalt i gräsätande djurs
urin, där den stundom orsakar
indigobildning. I. sönderfaller
nämligen vid hydrolys i
svavelsyra och indoxyl, som lätt
oxideras till indigo.
I’ndra, åskans och regnets gud,
drakdödaren, var i fornindisk tid
en av de mest populära
gudomligheterna. I hinduismen har han
överflyglats av sina gamla
följeslagare Sjiva och Visjnu.
Indragningsmakten, rätten
att indraga hela upplagan av en
tryckt tidning 1. tidskrift samt
återtaga meddelat tillståndsbevis
för sådans utgivande. I fanns i
Sverige 1785—1809 och tillkom
då konungen samt återinfördes
1812 och utövades av
hovkanslern men upphörde att användas
1838 och avskaffades 1844. Se
vid. Tryckfrihet.
Indre [äijdr], departement i
mell. Frankrike. Huvudnäringar:
åkerbruk, boskapsskötsel och
järnindustri. 260,500 inv.
Huvudstad Chåteauroux.
Indre-et-Loire [ägdr-e-loaT],
departement i mell.
Frankrike. Huvudnäringar: åkerbruk
samt frukt- och vinodling. 330,000
inv. Huvudstad Tours.
1’ndrier, lndri’sidae, en fam.
Halvapor med långa bakben
och tårna, utom den första,
förbundna med en hud. Madagaskar.
Indrin 1. babakuten,
I’nd-ris brevicauda’tus, har spetsig
nos, relativt långa armar och
mycket kort svans. Den ulliga
pälsen är växlande svart, vit och
gråaktig. Längd c:a 85 cm.
Lever i träd, huvudsaki. av frukter.
Indriva en fordran, uttaga
densamma genom myndighets
försorg i exekutiv ordning.
In du’bio, lat., i tvivel, i
tvivelaktigt fall. Jfr Dubier.
Induce’ra (lat. indu’cere),
införa, inleda.
Induce’rad aktivite’t, se E
a-d i u m.
Indukta’ns, se Impedans.
Induktio’n (lat. indu’cere,
leda, föra in). — Fil. Den form
av bevis (se d. o.) och metod (se
d. o.), vilken går från det mera
speciella 1. individuella till det
mera generella och allmänna. —
Fys. 1. Elektromagnetisk
I. Om en elektrisk ledare i form av
en sluten strömkrets befinner sig i
ett magnetiskt fält och antalet
magnetiska kraftlinjer, som skära
den av ledaren omslutna ytan,
förändras, uppstår
(induceras) i strömkretsen en elektrisk
spänning, proportionell mot
förändringen per sek. av antalet
omslutna kraftlinjer. Denna
spänning åstadkommer en elektrisk
ström, induktionsström 1.
s e k u n d ä r s t r ö m, som varar
under den tid, förändringen
försiggår. Bildar ledaren ingen
sluten strömkrets, uppstår endast
en potentialskillnad mellan
ledarens ändar. Fenomenet kallas
I. Magnetfältet kan framkallas
genom en magnet 1. genom en
annan strömkrets, som
genomlöpes av en elektrisk ström,
inducerande, primär-1.
huvud s t r ö m. Nämnda
förändringar uppstå, om magneten 1.
strömkretsarna förflyttas 1. om
primärströmmen slutes, brytes,
förstärkes 1. försvagas.
Induk-tionsströmmens riktning framgår
a) av M ax well s regel: ökas
antalet skärande kraftlinjer, går
induktionsströmmen motsols, om
strömkretsen betraktas i
kraftlinjernas riktning, minskas
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
