Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joggling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Johan
144
Johan III:s gravmonument. Av Willem
van der Blocke. Uppsala domkyrka.
de roll under upproret mot Erik
och blev efter broderns avsättning
erkänd som konung. Kriget med
Polen upphörde nu på grund av
J: s släktskap med dess konung,
och fred slöts 1570 med
Danmark (se Nordiska
sjuårskriget). J. underkastade
sig ogynnsamma fredsvillkor för
att ha fria händer mot Ryssland,
som hotade med krig. Det ryska
kriget hade i början ett
ogynnsamt förlopp, men tack vare
allians med Polen och Pontus De
la Gardies kraftiga krigföring
räddades Estland och erövrades
Karva. J., som av naturen var
böjd för spekulation och ivrigt
studerade teologi, tog starkt
intryck av sin katolska gemål. Han
planerade en förmedling mellan
den katolska och den
protestantiska läran och lät utarbeta en
ny mässordning 1. liturgi, som
huvudsaki. avsåg att införa en
praktfullare, med den katolska
mera överensstämmande
gudstjänst och som antogs av
ständerna (1577). Förhandlingar med
påvlige legaten Possevino om en
försoning med katolska kyrkan
strandade dock på påvens ringa
tillmötesgående, och J. avbröt
efter Katarinas död (1583)
förbindelsen med Rom. Däremot
upprätthöll han med stor energi sin
liturgi. Av denna och andra
orsaker kom han i skarp konflikt med
sin broder hertig Karl (se denne).
I denna strid fick J. först stöd av
adeln, som han 1569 tillfredsställt
med stora privilegier, men sedan
inträffade en omkastning på
grund av hans polska politik. J.
önskade, dels för att skaffa
Vasa-ätten ökad prestige, dels för att
stärka den svensk-polska fronten
mot Ryssland, få sin son
Sigismund vald till Polens konung.
Sedan en svensk beskickning under
Erik Sparre lyckats genomdriva
Sigismunds val (1587), började
emellertid J. bittert sakna sin
son. På ett möte med denne i
Reval 1589 sökte J. få honom
befriad från den polska kronan,
men planen strandade på
orubbligt motstånd hos de medföljande
svenska riksråden, som fruktade
brytning med Polen. Utgången
fyllde J. med stor bitterhet mot
de högadliga herrarna. Efter
hemkomsten lät J. fängsla dem och
regerade alltmer uteslutande
genom lågbördiga sekreterare.
Hertig Karl, med vilken han 1587
försonats, skötte under de följande
åren till stor del styrelsen. J.
blev på gamla dagar alltmer
vresig och dyster. Hans huvudintresse
var jämte liturgin
byggnadskonsten. En rad märkliga
byggnadsverk fortsattes 1. påbörjades på
hans initiativ, t. ex. Stockholms,
Uppsala, Stegeborgs och främst
Vadstena slott. Dessa företag
krävde stora kostnader, och J. har
blivit beryktad för de dåliga
statsfinanserna och myntförsämringen
under hans tid. 1585 gifte J. om
sig med Gunilla Bielke. I första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
